Ryska Balettens enastående och livfulla danskostymer

Dansmuseet har en av världens största samlingar med kostymer från Ryska Baletten. Genom digitaliseringsprojektet Ordning och reda har 540 Ryska Baletten-föremål tillgängliggjorts på DigitaltMuseum. Totalt innehåller Dansmuseets samling 256 kostymer till 33 uppsättningar, förvärvade mellan åren 1968–2016. Största delen av kostymerna har köpts in på auktionshuset Sotheby’s. Utmärkande inköp är från åren 1969 och 1995 då totalt 55 respektive 21 kostymer ropades in i London.

Tillsammans med fotografier av kostymerna publiceras också information om vilka uppsättningar de har använts i, samt metadata som förvärvsomständigheter och material. Ett flertal föremål har nytagna högupplösta bilder. Dansmuseet, Victoria & Albert Museum i London och National Gallery of Australia är de tre institutioner som har de största samlingarna av Ryska Baletten-kostymer. Tillsammans delar museerna på ett världsunikt kulturarv som nu finns digitalt tillgängligt för forskare och allmänhet.

Ryska Balettens danser skapades främst av Michel Fokine, Vaslav Nijinsky, Léonide Massine och Bronislava Nijinska. De var utmanande och omformade den klassiska baletten, inte minst i en av Ryska Balettens mest kända uppsättningar Våroffer (Le Sacre du printemps). Dansarna rörde sig kantigt och primitivistiskt till aggressiva klanger av tonsättaren Igor Stravinskij.

Men även kostymerna ritade av konstnärer som Léon Bakst och Mikhail Larionov utmanade den klassiska danskostymen inom balett. I stället för tutu och strama trikåer ikläddes dansarna lösa dräkter som i Schéhérazade, eller enorma kubistiska kostymer som i Chout. Även från det senare kompaniet Ballet Russe de Monte Carlo finns intressanta exempel, som i uppsättningen Jardin Public med kostymer av konstnären Jean Lurçat. De starka rosa och röda glansiga, skinnliknande, dräkterna gjorda av vaxduk med tillhörande färgglada heltäckande huvor, liknar artistiska uttryck som känns nyskapande även i vår tid.

Léon Bakst var en av Ryska Balettens konstnärer som satte sin prägel på den samtida modeindustrin och inredningskonsten under 1910-talet. Modeskaparen Paul Poiret i Paris blev starkt influerad av Baksts färgstarka och exotiska stil i kostymerna till Cléopâtre (1909) och Schéhérazade (1910) vilket i sin tur gjorde turbaner och haremsbyxor till en av de största trenderna inom Haute Couture.

Den ryska futuristiska konstnären Natalia Goncharova är en av de konstnärer som samarbetade längst med Ryska Baletten, från 1914 och fram till 1950-talet. Goncharovas stil i dekor- och kostymdesign är utmärkande med starka influenser från rysk folkkonst och ryskt ikonmåleri. Bland de mest iögonfallande kostymerna är de sagolika undervattenvarelserna till nyuppsättningen av Sadko (1916). Färgsprakande sjömonster, bläckfiskar och sjögräs intog scenen på Manhattan Opera House i New York. Kostymerna har långa böljande ärmar och vågiga band som på scenen bidrog till att skapa effekt av att dansarna rörde sig simmande under vattnet.

Henri Matisse, en av modernismens största konstnärer, skapade kostymer för uppsättningen Näktergalens sång (Le Chant de Rossignol) med koreografi av Léonide Massine år 1920. Kostymerna syddes av en den berömda ateljén Marie Muelle i Paris och de handmålade detaljerna är till stor del målade av Matisse själv.

Källor:

Näslund, Erik, Överdådets konst, Dansmuseet Stockholm, 1996

Näslund Erik, af Trolle, Constance, Ballets Russes The Stockholm Collection, 2009

Schouvaloff, Alexander, The Art of Ballets Russes, Yale University Press, 1997