1
2
100
Huvudliggare: "Stenyxa fr. Södra Vi sn. Severeds hd. Småland. 'S.k. 'åskvigge', oval med skafthål, nästan trind med trubbig bane. Slipad. Kringskafthålet å framsidan en otydlig fals. 11 cm l., 4 cm. hög i eggen. Omkr. 4,5 cm br. öfver skafthålet.' Märkt: 'MBS'. Eggen skadad. Har gått i arf i riksdagsman Nils Magnussons slägt i Södra Vi sn. och har nyttjats vid brännande af fällor på det sättet, att man dragit med den på marken en rispa som skulle ge tillkänna huru vidt elden skulle gå. Bokstäverna MBS betyder Magnus Bengtsson, namnet på riksdagsman Nils Magnussons fader, som helt säkert mäjslat in dessa bokstäver. Allt detta enl. uppgift af nu mera komministern i Eksjö Karl Viktor Villner, som skänkt yxan till undertecknad.' " Bilaga: Inget utöver huvudliggare Ur "Svensk forntro och folksed i bild och ord", 1920, N.E.Hammarstedt, Stockholm. s. 17: "ÅSK-VIGGE från Södra Vi kyrkby, Södra Vi socken, Sevedes härad, Småland. N.M. 6,451. Borrad stenyxa, med på ena sidan inristat ägarmärke: MBS. Eggen avstött. L. 0,113 m. G. av aman. G. Norlander i Uppsala 1875. Har gått i arv i riksdagsman Nils Magnussons släkt i Södra Vi socken och har nyttjats vid brännande av fällor på det sättet, att man dragit med den en rispa på marken, som skulle ge till känna, huru vitt elden skulle gå. Bokstäverna MBS betyda Magnus Bengtsson, riksdagsman Nils Magnussons fader, som helt säkert mäjslat in dessa bokstäver. Allt detta enligt uppgift av numera komministern i Eksjö C. V. Villner, som skänkt yxan till givaren. Nord. Mus. inv. kat." Ur "Svensk forntro och folksed i bild och ord", 1920, N.E.Hammarstedt, Stockholm. s. 14: "ÅSK-VIGGAR ÅSK-VIGGAR, tor-viggar eller tor-blegar kallas av allmogen i åtminstone de flesta av våra landskap i jorden funna stenåldersredskap, företrädesvis stenyxor, såväl borrade som även oborrade. men även andra om dylika mer eller mindre erinrrande naturformade stenar erhålla ofta denna benämning. Det troddes, att en sådan åskvigg nedföll vid varje åskslag, men nedträngde så djupt (sju alnar eller sju famnar) i jorden, att den först efter flera (vanligen sju) år kom i dagen. Dylika åskviggar tillskriver man ännu i åtskilliga orter stor kraft i flera hänseenden. Ofta skrapade man även pulver av dem för att använda det som läkemedel (jfr älvkvarnar och älvstenar)."
Photo: Jonsson, Emelie / Nordiska museet
Huvudliggare: "Stenyxa fr. Södra Vi sn. Severeds hd. Småland. 'S.k. 'åskvigge', oval med skafthål, nästan trind med trubbig bane. Slipad. Kringskafthålet å framsidan en otydlig fals. 11 cm l., 4 cm. hög i eggen. Omkr. 4,5 cm br. öfver skafthålet.' Märkt: 'MBS'. Eggen skadad. Har gått i arf i riksdagsman Nils Magnussons slägt i Södra Vi sn. och har nyttjats vid brännande af fällor på det sättet, att man dragit med den på marken en rispa som skulle ge tillkänna huru vidt elden skulle gå. Bokstäverna MBS betyder Magnus Bengtsson, namnet på riksdagsman Nils Magnussons fader, som helt säkert mäjslat in dessa bokstäver. Allt detta enl. uppgift af nu mera komministern i Eksjö Karl Viktor Villner, som skänkt yxan till undertecknad.' " Bilaga: Inget utöver huvudliggare Ur "Svensk forntro och folksed i bild och ord", 1920, N.E.Hammarstedt, Stockholm. s. 17: "ÅSK-VIGGE från Södra Vi kyrkby, Södra Vi socken, Sevedes härad, Småland. N.M. 6,451. Borrad stenyxa, med på ena sidan inristat ägarmärke: MBS. Eggen avstött. L. 0,113 m. G. av aman. G. Norlander i Uppsala 1875. Har gått i arv i riksdagsman Nils Magnussons släkt i Södra Vi socken och har nyttjats vid brännande av fällor på det sättet, att man dragit med den en rispa på marken, som skulle ge till känna, huru vitt elden skulle gå. Bokstäverna MBS betyda Magnus Bengtsson, riksdagsman Nils Magnussons fader, som helt säkert mäjslat in dessa bokstäver. Allt detta enligt uppgift av numera komministern i Eksjö C. V. Villner, som skänkt yxan till givaren. Nord. Mus. inv. kat." Ur "Svensk forntro och folksed i bild och ord", 1920, N.E.Hammarstedt, Stockholm. s. 14: "ÅSK-VIGGAR ÅSK-VIGGAR, tor-viggar eller tor-blegar kallas av allmogen i åtminstone de flesta av våra landskap i jorden funna stenåldersredskap, företrädesvis stenyxor, såväl borrade som även oborrade. men även andra om dylika mer eller mindre erinrrande naturformade stenar erhålla ofta denna benämning. Det troddes, att en sådan åskvigg nedföll vid varje åskslag, men nedträngde så djupt (sju alnar eller sju famnar) i jorden, att den först efter flera (vanligen sju) år kom i dagen. Dylika åskviggar tillskriver man ännu i åtskilliga orter stor kraft i flera hänseenden. Ofta skrapade man även pulver av dem för att använda det som läkemedel (jfr älvkvarnar och älvstenar)."
Photo: Djerf, Mona-Lisa / Nordiska museet
Accept license and download photo