1
4
100
Förkläde av stormönstrad ylledamast i 1700-talsmönstring. Gulgrönt stort blommönster på mörkgrön botten. Förklädet är hopsytt av 2 hela vådbredder med stadkanter i var sida. Upptill rynkat mot en remsa av mörkblå vadmal med fastsydda knytband av olika hemvävda band. I ena sidan ett ripsband i brunt, blått och gult ullgarn på linvarp och i den andra sidan ett mönstervävt band med rött upplockat mönster på oblekt linnebotten. I mönstret är invävt initialerna L K O D. I nederkanten är förklädet skott med 3,5 cm brett ylleband skarvat av ett helrött band och ett rött med smala vita ränder. På insidan av midjelinningen broderat med vitt: 90. Förklädet är unikt och mycket välbevarat sånär som på några malhål på midjeremsan av vadmal. Ylledamast av denna höga kvalitet vävdes i första hand i Norwich, England, men tillverkning fanns även på andra platser eftersom detta var ett modernt tyg under 1700-talet. Till Sverige kom utländska tyger av denna sort in i allmogedräkten i slutet av 1700-talet och eftersom det var dyrbara köpetyger användes de till högtidsdräkt i första hand bröllopsdräkterna för både kvinnor och män, vanligast som livstycken och västar, i enstaka fall som kjolar och ännu mer sällan som förkläden. I detta fall kan man se hur rapporten har sett ut, vilket är svårare på de tillskurna livstyckena. Eftersom sådana utländska tyger hade importförbud under 1700-talet kan de ha kommit illegalt via gränshandeln med Norge. Förklädet kom in tillsammans med ett par sammanbundna kjolväskor av rött tyg med påsydda silverband, inv.nr 98867 som använts som brudklädsel. Det kan mycket väl vara från samma brud. /Berit Eldvik 2008-06-09 I sin bok "Möte med mode" (2014), sid 120-121, skriver Berit Eldvik att förklädet är vävt i Norwich.
Photo: Eriksson, Elisabeth / Nordiska museet
Förkläde av stormönstrad ylledamast i 1700-talsmönstring. Gulgrönt stort blommönster på mörkgrön botten. Förklädet är hopsytt av 2 hela vådbredder med stadkanter i var sida. Upptill rynkat mot en remsa av mörkblå vadmal med fastsydda knytband av olika hemvävda band. I ena sidan ett ripsband i brunt, blått och gult ullgarn på linvarp och i den andra sidan ett mönstervävt band med rött upplockat mönster på oblekt linnebotten. I mönstret är invävt initialerna L K O D. I nederkanten är förklädet skott med 3,5 cm brett ylleband skarvat av ett helrött band och ett rött med smala vita ränder. På insidan av midjelinningen broderat med vitt: 90. Förklädet är unikt och mycket välbevarat sånär som på några malhål på midjeremsan av vadmal. Ylledamast av denna höga kvalitet vävdes i första hand i Norwich, England, men tillverkning fanns även på andra platser eftersom detta var ett modernt tyg under 1700-talet. Till Sverige kom utländska tyger av denna sort in i allmogedräkten i slutet av 1700-talet och eftersom det var dyrbara köpetyger användes de till högtidsdräkt i första hand bröllopsdräkterna för både kvinnor och män, vanligast som livstycken och västar, i enstaka fall som kjolar och ännu mer sällan som förkläden. I detta fall kan man se hur rapporten har sett ut, vilket är svårare på de tillskurna livstyckena. Eftersom sådana utländska tyger hade importförbud under 1700-talet kan de ha kommit illegalt via gränshandeln med Norge. Förklädet kom in tillsammans med ett par sammanbundna kjolväskor av rött tyg med påsydda silverband, inv.nr 98867 som använts som brudklädsel. Det kan mycket väl vara från samma brud. /Berit Eldvik 2008-06-09 I sin bok "Möte med mode" (2014), sid 120-121, skriver Berit Eldvik att förklädet är vävt i Norwich.
Photo: Landin, Mats / Nordiska museet
Förkläde av stormönstrad ylledamast i 1700-talsmönstring. Gulgrönt stort blommönster på mörkgrön botten. Förklädet är hopsytt av 2 hela vådbredder med stadkanter i var sida. Upptill rynkat mot en remsa av mörkblå vadmal med fastsydda knytband av olika hemvävda band. I ena sidan ett ripsband i brunt, blått och gult ullgarn på linvarp och i den andra sidan ett mönstervävt band med rött upplockat mönster på oblekt linnebotten. I mönstret är invävt initialerna L K O D. I nederkanten är förklädet skott med 3,5 cm brett ylleband skarvat av ett helrött band och ett rött med smala vita ränder. På insidan av midjelinningen broderat med vitt: 90. Förklädet är unikt och mycket välbevarat sånär som på några malhål på midjeremsan av vadmal. Ylledamast av denna höga kvalitet vävdes i första hand i Norwich, England, men tillverkning fanns även på andra platser eftersom detta var ett modernt tyg under 1700-talet. Till Sverige kom utländska tyger av denna sort in i allmogedräkten i slutet av 1700-talet och eftersom det var dyrbara köpetyger användes de till högtidsdräkt i första hand bröllopsdräkterna för både kvinnor och män, vanligast som livstycken och västar, i enstaka fall som kjolar och ännu mer sällan som förkläden. I detta fall kan man se hur rapporten har sett ut, vilket är svårare på de tillskurna livstyckena. Eftersom sådana utländska tyger hade importförbud under 1700-talet kan de ha kommit illegalt via gränshandeln med Norge. Förklädet kom in tillsammans med ett par sammanbundna kjolväskor av rött tyg med påsydda silverband, inv.nr 98867 som använts som brudklädsel. Det kan mycket väl vara från samma brud. /Berit Eldvik 2008-06-09 I sin bok "Möte med mode" (2014), sid 120-121, skriver Berit Eldvik att förklädet är vävt i Norwich.
Photo: Landin, Mats / Nordiska museet
Förkläde av stormönstrad ylledamast i 1700-talsmönstring. Gulgrönt stort blommönster på mörkgrön botten. Förklädet är hopsytt av 2 hela vådbredder med stadkanter i var sida. Upptill rynkat mot en remsa av mörkblå vadmal med fastsydda knytband av olika hemvävda band. I ena sidan ett ripsband i brunt, blått och gult ullgarn på linvarp och i den andra sidan ett mönstervävt band med rött upplockat mönster på oblekt linnebotten. I mönstret är invävt initialerna L K O D. I nederkanten är förklädet skott med 3,5 cm brett ylleband skarvat av ett helrött band och ett rött med smala vita ränder. På insidan av midjelinningen broderat med vitt: 90. Förklädet är unikt och mycket välbevarat sånär som på några malhål på midjeremsan av vadmal. Ylledamast av denna höga kvalitet vävdes i första hand i Norwich, England, men tillverkning fanns även på andra platser eftersom detta var ett modernt tyg under 1700-talet. Till Sverige kom utländska tyger av denna sort in i allmogedräkten i slutet av 1700-talet och eftersom det var dyrbara köpetyger användes de till högtidsdräkt i första hand bröllopsdräkterna för både kvinnor och män, vanligast som livstycken och västar, i enstaka fall som kjolar och ännu mer sällan som förkläden. I detta fall kan man se hur rapporten har sett ut, vilket är svårare på de tillskurna livstyckena. Eftersom sådana utländska tyger hade importförbud under 1700-talet kan de ha kommit illegalt via gränshandeln med Norge. Förklädet kom in tillsammans med ett par sammanbundna kjolväskor av rött tyg med påsydda silverband, inv.nr 98867 som använts som brudklädsel. Det kan mycket väl vara från samma brud. /Berit Eldvik 2008-06-09 I sin bok "Möte med mode" (2014), sid 120-121, skriver Berit Eldvik att förklädet är vävt i Norwich.
Photo: Landin, Mats / Nordiska museet
Accept license and download photo