1
2
100
Långa byxor av mörkblå vadmal, skurna som andra mansbyxor med midjegjord och bred lucka fram från sida till sida, dessutom är ytterkanten på byxbenen helt öppna och knäppta uppifrån och ned med svarvade hornknappar, 13 knappar i var sida. Byxorna skinnskodda dels kring ytterkanter och lucka, dels i hela grenen och innerkanten ända ned till byxkanten. Skinnskoningen uddkantad. 4 hängselknappar. Helfodrade med linnelärft. Denna byxtyp var modern under en period i början av 1800-talet runtom i landet och omtalas bland annat i Jonas Stolts minnen från Småland. " till ett annat slags vinterdräkt, som varenda bonde hade hörde de så kallade ridbyxorna. Dessa räckte från foten upp på bröstet, men de voro icke att draga på, utan en knapprad gick på utsidan från foten och ända upp, så att man såg gärna, om någon ville hjälpa en med påtagandet. De voro av gtrått vadmal och beklädda på inbenen, i aktern och ända ned till foten med garvskinn samt fodrade med blångarnsväv helt om upp och ned, och de voro alla så lika, så att om vi hade träffat hundra bönder på ett ställe, så hade alla byxorna varit lika,. Sådana gjordes aldrig nya efter 1820, men bibehölls likväl, ärvda från sterbhusen, tills det ena paret efter det andra blev utslitet av drängar och arbetare." /sid 53. /Berit Eldvik juni 2006
Photo: Wreting, Bertil / Nordiska museet
Långa byxor av mörkblå vadmal, skurna som andra mansbyxor med midjegjord och bred lucka fram från sida till sida, dessutom är ytterkanten på byxbenen helt öppna och knäppta uppifrån och ned med svarvade hornknappar, 13 knappar i var sida. Byxorna skinnskodda dels kring ytterkanter och lucka, dels i hela grenen och innerkanten ända ned till byxkanten. Skinnskoningen uddkantad. 4 hängselknappar. Helfodrade med linnelärft. Denna byxtyp var modern under en period i början av 1800-talet runtom i landet och omtalas bland annat i Jonas Stolts minnen från Småland. " till ett annat slags vinterdräkt, som varenda bonde hade hörde de så kallade ridbyxorna. Dessa räckte från foten upp på bröstet, men de voro icke att draga på, utan en knapprad gick på utsidan från foten och ända upp, så att man såg gärna, om någon ville hjälpa en med påtagandet. De voro av gtrått vadmal och beklädda på inbenen, i aktern och ända ned till foten med garvskinn samt fodrade med blångarnsväv helt om upp och ned, och de voro alla så lika, så att om vi hade träffat hundra bönder på ett ställe, så hade alla byxorna varit lika,. Sådana gjordes aldrig nya efter 1820, men bibehölls likväl, ärvda från sterbhusen, tills det ena paret efter det andra blev utslitet av drängar och arbetare." /sid 53. /Berit Eldvik juni 2006
Photo: Wreting, Bertil / Nordiska museet
Accept license and download photo