Väghållningssten Ryssjö Hage.
Väghållningsstenarna var uppställda efter allmänna vägar och markerade vilken markägare som var skyldig att hålla vägen i farbart skick. Flera väghå ...
Väghållningssten Ryssjö Hage.
Väghållningsstenarna var uppställda efter allmänna vägar och markerade vilken markägare som var skyldig att hålla vägen i farbart skick. Flera väghållningsstenar har dokumenterats i Taxinge socken. Stenarna är klassade som fornlämningar.
Redan på medeltiden hade bönderna och jordägare olika väglotter att sköta. År 1628 fick det nyinrättade Lantmäteriet uppgiften att göra längder för så kallade väglottsdelningar. I dessa delningslängder förtecknades den aktuella vägsträckan, som skulle underhållas av markägaren. Vägavsnitten markerades med väghållningsstenar. Vägmarkeringarna (som oftast var av trä) utformades efter markägarens smak. Vanligen förekom gårdsnamn eller ägareinitialer, uppgift om gårdens storlek i mantal samt en pil som markerar åt vilket håll underhållet sträcker sig. Att jordägaren skötte sin plikt kontrollerades årligen genom vägsyner, bönder som inte gjorde ett fullgott arbete fick protokollförda anmärkningar.
Om väghållningstenarna i Taxinge finns att läsa i Torshammaren 2002 som är tillgänglig på TTHs hemsida.
::
Väghållningsstenarna var uppställda efter allmänna vägar och markerade vilken markägare som var skyldig att hålla vägen i farbart skick. Flera väghållningsstenar har dokumenterats i Taxinge socken. Stenarna är klassade som fornlämningar.
Redan på medeltiden hade bönderna och jordägare olika väglotter att sköta. År 1628 fick det nyinrättade Lantmäteriet uppgiften att göra längder för så kallade väglottsdelningar. I dessa delningslängder förtecknades den aktuella vägsträckan, som skulle underhållas av markägaren. Vägavsnitten markerades med väghållningsstenar. Vägmarkeringarna (som oftast var av trä) utformades efter markägarens smak. Vanligen förekom gårdsnamn eller ägareinitialer, uppgift om gårdens storlek i mantal samt en pil som markerar åt vilket håll underhållet sträcker sig. Att jordägaren skötte sin plikt kontrollerades årligen genom vägsyner, bönder som inte gjorde ett fullgott arbete fick protokollförda anmärkningar.
Om väghållningstenarna i Taxinge finns att läsa i Torshammaren 2002 som är tillgänglig på TTHs hemsida.