Blissingabössor.
De för sitt gevärssmide så ryktbara s.k. Blissingarnas stamfar, Pehr Jönsson, var född i Blistorp, Näsum , 1779. Till Örkened inflyttade han våren 1808, då han övertog ett på Gylsboda ägor beläget torp. Huruvida denne Pehr Jönsson före sin bosättning där som bisyssla idkat bössesmide är ej känt och det har ej heller ur Näsums kyrkoböcker kunnat uppdagas något om, att han eller hans förfäder haft med smedyrket att skaffa Det berättas att släkten skall ha ägt en gård i Blistorp , kommen i dess ägo som skänk av en greve för någon särskild tjänst. Genom slarvigt levnadssätt skall gården sedan gått ifrån släkten. Den nämnde Pehr Jönsson dog omkring 1850.
Hans son, Jöns Persson, övertog efter hans död torpet i Gylsboda. Jöns Persson, kallad Bliss-Jössen, var född 1812 och dog 1898. Från honom stamma många ännu i bruk varande gevär för framladdning. Jöns Persson hade sju söner och en dotter.
Av Jöns Perssons söner kommo blott två, Bengt och Olof, att tidvis ha bössesmedsyrket som näring. Den yngre av dessa Olof, född 1853, död 1915 kom att ta itu med det redan under faderns livstid. Efter några års vistelse i Amerika kom han i början på 1890-talet åter till Örkened. Slog sig nu ner i Esseboda, där han köpte ett litet hemman, och byggde en smedja av enklaste slag. Han fick snart full sysselsättning med bössesmide och diverse grovsmide åt grannarna. Jordbruket fick skötas med lejd arbetskraft. Han hade två söner, Olof och Karl, vilka som vuxna fingo göra biträde i smedjan. Karl Olofsson, nu lantbrukare i Esseboda har berättat något om metoderna vid bössetillverkningen.
Från regementena köptes för billigt pris utrangerade armégevär. Dessa borrades upp till önskad kaliber, försågs med lås för bakladdning, om det var framladdare och fingo ny kolv. Även omkonstruerades äldre flintlåsbössor till jaktgevär. På dylika avsågades den del av pipan, där låsen fanns och ny lås anbringades.
På en del gevär sattes nya, prydliga kolvar. Särskilt var Bliss-Jössen kunnig i tillverkning av dylika, varvid hans kännetecken var ett å kolvens underkant inskuret hjort- eller rådjurshuvud. En hans son, Jöns, ansågs styvare än både Bengt och Olof i att tillverka gevärsdelar.
Under sina senare år anskaffade Olof Jönsson tvenne järnsvarvar, varmed arbetet med uppborrningen avsevärt reducerades.Han skall ha haft en god arbetstakt, utan att därför slarva och fick arbete och beställningar från både nära och avlägset håll. Han var känd i nästan hela södra Sverige. Från firmor i Tyskland skickades i lådor nerpackade gevär för reparation.
Olofs äldre bror Bengt hade som ung lärt vapensmedsyrket. Han kom dock ej att ägna sig däråt förrän Olof 1915 gått ifrån. Han satte då upp en smedja vid ett i Gisslaboda inköpt ställe. Bengt skall ha varit mycket kunnig i yrket och snidade även vackra kolvar. Han skall dock ha varit så omsorgsfull, att arbetet ej kunde gå ur händerna så som för Olof. En son till Bengt, August Bengtsson, lärde också yrket, som tidvis gav honom uppehälle. Genom den 1934 utfärdade vapenlagen, som förbjuder köp eller försäljning av gevär utan tillstånd av länstyrelsen, samt att en viss avgift då skall erläggas, gjorde det omöjligt att utöva vapensmedsyrket.
I Göingebygden är namnet »Blissingar» mycket välkänt och när man hör ordet »Blissing» far tanken till deras konst, att med enkla medel tillverka vapen för jaktändamål. Dessa vapensmeder kom ursprungligen från Blistorp i Näsum.
Man anar en del av deras tillverkning från senare delen av 1800-talet och framåt i tiden. Man kan ana, att någon form av standardtillverkning ej förekom. Därom vittnar de olika data på vapnen. Vart och ett är tydligen ett beställningsarbete, där kunden själv bestämt kalibern och storleken för sitt vapen.
Gemensamt för alla dessa vapen är det snidade hjorthuvudet under kolvhalsen. Snidade dekorationer på kindstödet är också vanliga. De avslutas på äldre vapen med bilden av en ros.
Ur:
NÅGRA EXEMPEL PÅ »BLISSINGABÖSSOR»
Göinge Hembygdsförenings Årsbok 1940.
och:
Skånes Vapenhistoriska Förenings Meddelande Nr 109 från Januari 1976.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».