Text i Skolslöjdsutställningen, 2012/2013:
”Textilslöjden likadan i decennier
Har du också sytt enkla stygn på våffelväv
och en slöjd- eller gymnastikpåse?
Det gjorde Greta Livstedt som började skolan 1915
och hennes son Åke som började 1950.
Det var självklart att pojkar också skulle ha syslöjd
de första åren i skolan.
De måste ju kunna sy i knappar, stoppa strumpor
och sköta sina uniformer.
Greta fick sy den obligatoriska flaggan,
men Åke var den första årskullen som slapp det.
I stället fick han sy sig ett par moderna badbyxor med resår.
Ingenting gick att använda för allt var så smått,
har Greta berättat.
Hon gick i skolan under första världskriget
och de skulle spara på tyget,
så skolköksförklädet blev nästan så litet som en haklapp.
Åke sydde praktiskt blått förkläde till träslöjden
som började i fyran.
Av hygieniska skäl
skulle saker och ting ha något att förvaras i, minns Åke.
Så i slöjden sydde de fodral till servetter, näsdukar och pyjamasen.
På handduken fick de tråckla varje vikning:
”Så idiotiskt, vi kunde väl ha fållat på en gång.”
Skolfoton.
Flickan med fläta i mitten är Greta Lindström, gift Livstedt,
i första klass i Adolf Fredriks folkskola, Stockholm 1916.
Pojken i fluga längst bak är Åke Livstedt i andra klass
i Engelbrekts folkskola, Stockholm 1952.”
/Maria Perers, 2012.
I arbetet med utställningen ”Skolslöjd”(2012) tog Nordiska museet in en samling skolslöjd gjord av Greta Livstedt och hennes son Åke Livstedt. Trots att Greta började skolan 1915 och Åke 1950 så fick de göra nästa identiska uppgifter i skolslöjden. Mycket i skolan och speciellt i slöjden handlade om hur man höll sig hel och ren varför eleverna sydde fodral och textilier till köket. Några av uppgifterna som Greta och Åke fick skilde sig dock åt, Greta fick sy en svensk flagga, något som var obligatoriskt under en lång period i skolslöjden. Gretas flagga finns inte kvar(se NM.0269948 för liknande flagga sydd i skolslöjden). Åke tillhör en av de första årskullarna som inte sydde flaggor, men han var snabb och duktig i skolslöjden och fick extrauppgifter. Greta var inte lika förtjust i att sy kläder men broderade gärna.
Att både Greta och Åke sparat sina alster visar på hur det man själv gjort värdesätts och hur viktig det man gör i skolslöjden blir. Vidare ger dessa föremål tillsammans en bild av hur skolslöjdens utveckling sett ut under första halvan av 1900-talet. Mycket var sig likt över lång tid, samma pedagogiska idéer användes och eleverna fick liknande uppgifter.
Åke började skolan 1950. Under de två första skolåren hade han samma lärarinna i slöjden som i de övriga ämnena, i tredje klass fick de en handarbetslärarinna och då tilldelades flickorna och pojkarna olika uppgifter. Men det var självklart att både pojkar och flickor skulle kunna sköta och laga sina kläder, när pojkarna så småningom gjorde värnplikten skulle de ta hand om sina uniformer själva. Däremot fick de inte lära sig att sticka eller virka, inte heller den mer avancerade sömnaden som flickorna fick lära sig, så Åke lärde sig virka av sin mormor.
Tidigt var Åke intresserad av färg och form. När han i skolan ritade en sandstrand med lila vass fick han en åthutning, något som hans far blev mycket upprörd över. Fadern menade att barnet måste få välja själv och läraren bad pappan skriva under ett papper där han tog på sig ansvaret för Åkes ”estetiska uppfostran”.
Åkes intresse för att sy har följt med honom genom hela livet men han har gjort det i smyg. Eftersom det ansett så könsbundet har han skämts för det. Som barn gick Åke i Alva Myrdals förskola Körsbärsgården där både flickor och pojkar fick köra lastbil, leka med dockor och med vatten och lera. Pedagogiken tillät barnen att vara individer vilket var mycket betydelsefullt för Åke.
Åke har arbetat med design, konst- och kulturhistoria i ett flertal forum som skribent och recensent samt undervisat på flera konsthögskolor.
På baksidan av kuddvaret står initialerna HL = Hilma Lindström som var Åkes mormor.
/Fiffi Myrström, 2014-02-20
