I Pehr Hilleströms skildringar av livet under den gustavianska epoken, slås man av hans uppmärksamhet för detaljer, i interiörer och klädesplagg, men också för mänskliga beteenden. Om det inte vore för hans breda produktion och skickliga förmåga att skildra sin omvärld, så skulle vi inte ha samma rika bild av livet under den gustavianska epoken. De berättande målningarna, av människor ur olika samhällsgrupper visar livet i rofyllda köksmiljöer där bestyr utförs framför spis och i skafferi liksom hovliv i salonger och i intima kamrar. Men i Hilleströms konstnärskap ryms även den viktiga del som skildrar livet i den svenska bruksindustrin. Dessa dokumenterande och stämningsfulla målningar saknar motsvarighet i svensk konsthistoria och har, sedan de utfördes, varit en viktig källa för vår industrihistoria.
Per Hilleström föddes år 1732 och växte upp på Väddö prästgård. När familjen flyttade till Stockholm år 1743 hade Hilleströms begåvning gjort sig till känna så han sattes i målarlära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn. Av eget intresse deltog han dessutom i Guillaume Thomas Taravals teckningslektioner, som samma år inrättade Kungliga Ritarakademien. På inrådan av hans mentor, överintendent Carl Hårleman, blev han år 1747 lärling hos den franske tapetvävaren Jean Louis Duru som deltog i utsmyckningarna av Stockholms slott. Lärotiden gjorde att det var inom tapetväveri som hans professionella väg först inleddes.
År 1757 åkte Hilleström på en årslång resa för att inhämta kunskap från tidens mest inflytelserika land för kultur och estetik, Frankrike. I den makalösa Les Gobelins-manufakturen utanför Paris vidareutbildade han sig i textila tekniker och fick även tillfälle att studera för rokokomästaren Francois Boucher. Forskning om Hilleström talar för att hans intresse för genremåleri tog överhanden här. Med stor sannolikhet fann han inspiration av mästaren i genren, Jean-Baptiste Siméon Chardin vars skildringar av enstaka människors vardag och klara ljusbehandling var utmärkande. Hemresan gick via Nederländerna, där Hilleström fick tillfälle att studera landets etablerade genremåleri.
Väl tillbaka i Sverige tog snart måleriet överhanden. Hilleström fick så pass mycket uppskattning och erkännande att han år 1773 blev ledamot i Kungliga Akademien för de Fria Konsterna, och tre år senare, hovmålare i kung Gustav IIIs hov. Här börjar hans detaljerade skildringar av hovlivet, i vilka hans passion och intresse för narrativ lyser.
Hilleströms skildringar av industri- och bruksmiljöer är ett projekt som inleddes år 1781 genom en rad målningar från Falu koppargruva. Dessa, och övriga av hans målningar i genren, är inte några “porträttvyer” som skildrar bruken i ett naturromantiskt landskapsmåleri. Istället så skildras på nära håll, det hårda arbetet i Sveriges järn- och bergsindustrier, i gruvinteriörer, och i brukens smedjor och verkstäder.
Med en oerhörd noggrannhet, sprungen ur ett eget intresse för industrin och ett bibehållet sådant för genremåleri, är gruvans mörka, och samtidigt så levande djup skildrat. Arbetet kunde bedrivas på en djupnivå av 110 famnar, det vill säga, 196 meter, såsom det gjordes i verket “Prins Gustafs ort i Falu gruva” daterad 1788. Om hur arbetet där bedrevs med både mankraft och mod vid sidan av yrkeskunnigheten, beskriver Sixten Rönnow i “Pehr Hilleström och hans bruks- och bergverksmålningar” på s. 41:
“I fonden synes en i zick-zack gående trappväg, som gick genom denna ort och hörde till den långa prins s.k. Prins Gustafs väg. Denna trappväg går här på målningen från Prins Gustafs väg ort i förgrunden upp till den ovanför belägna orten 'Mars'. På trappan, som är säkert stöttad med höga, kraftiga bjälkar, vandra i olika riktningar flera gruvkarlar med sina bloss i händerna. I förgrunden äro några gruvdrängar, med slokhattar, naken överkropp, och byxor.”
I skildringarna utspelas även andra typer av realistiska scener. Verket “Bergrum, Gustav III” är en målning som visar kungens besök i Falu gruva 1788. Detta är ett av de mest uppmärksammade motiven i Hilleströms gruvskildringar, som han återkom till med viss variation, Rönnow s. 73. Ett bergsrum är dukat för bankett med marschaller längs väggarna. På borden ligger röda dukar och kandelabrarna är tända. Mitt i rummet står kung Gustav, rakryggad och entusiastisk i sitt kroppsspråk. Skuggor och bjälkar omkring ramar in scenen och gör den med sina kontraster surrealistisk, samtidigt som verket framhäver betydelsen av industrin i det gustavianska Sverige.
Hilleström har renommé som en av den svenska konsthistoriens främste ljusdunkelmålare. Det var, hävdar Rönnow, Hilleströms stora intresse för eldskensstudier som initialt lockade honom till gruvan. Den eld som finns i det röda glödande järnet och i de brinnande ljusen skapar ett uråldrigt sken mot den svarta stenen. Djupa skuggor syns i hörnen och skenet från ugnen reflekteras i arbetarnas smutsiga ansikten och på seniga armar. Ljuset är varmt skildrat, och stämningen är tilltalande och mystisk.
Lika utmanande som dunklet var att skildra, var det givetvis att arbeta i det. I tidens gruvschakt fanns ännu inte några fasta ljuskällor. På höga stegar utmed bergväggen använde arbetarna sina facklor för att orientera sig. Det var dålig luft och stora temperaturväxlingar. På trappväggarna, som ofta var hala av gruvvatten, behövdes både balans och stor vaksamhet. Två och två hjälptes man åt att borra i väggen, där den ene höll armen högt och den andre borrade.
Pehr Hilleströms skildringar av gruvindustrin hör till de tidigaste exemplen i Sverige på att scener ur arbetslivet tilläts bli huvudmotiv för det prestigefyllda oljemåleriet. Hilleströms iakttagelseförmåga har tillfört mycket för vår förståelse för den viktiga industrin, med sin ingenjörskonst, sitt hantverk och sina arbetsförhållanden. Målningarna tillkom ibland på beställning från bruksägare, men var oftare avsedda att säljas på konstmarknaden i Stockholm där intresset blev stort för dem. Åtskilliga av dem hamnade också i utlandet, vilket visar på ytterligare intresse för bruksmotiven.
Passa på att betrakta dessa målningars rikedom noggrant, känn historiens vingslag och avnjut en viktig del av en av våra största, och obestridligt viktigaste, 1700-talskonstnärers oeuvre.
Text: Ulrica Tillander, Specialist äldre måleri, Stockholms auktionsverk
Se även DFK 459-62 och ÅH 222 i Dalarnas museums samlingar.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».