• Mormor ligger rätt mycket nu, men en kväll sitter hon vid brasan med Spinna i knäet och ser på oss när vi leker runt granen.
Det är sista gången mormor är uppe. Alldeles efter nyår, det måste ha varit en tisdag eller fredag, för på de dagarna brukar mamma baka omkring tjugo stora brödkakor i den stora bakugnen.
Mamma bakade, men gick ideligen in till mormor och såg till henne. "Kom med! Och var stilla för nu dör mormor" sa mamma och vi stod alldeles tysta innanför dörren till mormors kammare och höll mamma i hand.
Mormor såg oss inte. Hon låg och smålog och tittade rakt upp. Så sa hon sakta, klart och tydligt: "Herre — Jesus — Kristus" och så bara hon suckade. Mamma gick fram och drog försiktigt med handen över mormors ansikte så ögonen slöts. Läste "Fader Vår" vid mormors säng och fortsatte med brödbaket.

Till mormors begravning sydde mamma vita flanellklänningar med svarta Herkulesband på till Bettan och mej. Våra vita hemstickade ullstrumpor färgades svarta, och så hade vi svarta hårband.

Mormor låg i en så fin båt, och skulle resa långt bort. Ända upp i himlen. Hon sov, och var allt väldigt blek, men hon såg nöjd ut!
Pappa smekte henne över kinden och sa: "Farväl med Dig Gamlemor" och granarna stod med brutna toppar runtom, som en berså, och det doftade av det nyskurna, hackade riset på jorden. Det låg granris ända ut på vägen!

Tårtorna var av vit marzipan med svarta kors på, och vi fick begravningskonfekt, som nästan såg ut som julgranskarameller fast svartvita och med bibelspråk på.
Det var mycket tyst och högtidligt på gården, fastän det var en massa människor där.
Mamma sprätte sen bort Herkulesbanden och så använde vi flanellklänningarna som nattlinnen.
 
Det är så klart vi saknade mormor, men mamma satte upp en väv i mormors kammare för att det inte skulle kännas så sorgligt där.
Bettan och jag får åka karusell på varpan och det är alltid väldigt roligt, men inget är så roligt som när mormor fanns, och ingen av oss glömmer någonsin vår sagomormor.

Tora Bohlin Landström ur "Barnsliga bilder med gullkant på", sid. 26 - 28.
    Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)
  • Mormor ligger rätt mycket nu, men en kväll sitter hon vid brasan med Spinna i knäet och ser på oss när vi leker runt granen.
Det är sista gången mormor är uppe. Alldeles efter nyår, det måste ha varit en tisdag eller fredag, för på de dagarna brukar mamma baka omkring tjugo stora brödkakor i den stora bakugnen.
Mamma bakade, men gick ideligen in till mormor och såg till henne. "Kom med! Och var stilla för nu dör mormor" sa mamma och vi stod alldeles tysta innanför dörren till mormors kammare och höll mamma i hand.
Mormor såg oss inte. Hon låg och smålog och tittade rakt upp. Så sa hon sakta, klart och tydligt: "Herre — Jesus — Kristus" och så bara hon suckade. Mamma gick fram och drog försiktigt med handen över mormors ansikte så ögonen slöts. Läste "Fader Vår" vid mormors säng och fortsatte med brödbaket.

Till mormors begravning sydde mamma vita flanellklänningar med svarta Herkulesband på till Bettan och mej. Våra vita hemstickade ullstrumpor färgades svarta, och så hade vi svarta hårband.

Mormor låg i en så fin båt, och skulle resa långt bort. Ända upp i himlen. Hon sov, och var allt väldigt blek, men hon såg nöjd ut!
Pappa smekte henne över kinden och sa: "Farväl med Dig Gamlemor" och granarna stod med brutna toppar runtom, som en berså, och det doftade av det nyskurna, hackade riset på jorden. Det låg granris ända ut på vägen!

Tårtorna var av vit marzipan med svarta kors på, och vi fick begravningskonfekt, som nästan såg ut som julgranskarameller fast svartvita och med bibelspråk på.
Det var mycket tyst och högtidligt på gården, fastän det var en massa människor där.
Mamma sprätte sen bort Herkulesbanden och så använde vi flanellklänningarna som nattlinnen.
 
Det är så klart vi saknade mormor, men mamma satte upp en väv i mormors kammare för att det inte skulle kännas så sorgligt där.
Bettan och jag får åka karusell på varpan och det är alltid väldigt roligt, men inget är så roligt som när mormor fanns, och ingen av oss glömmer någonsin vår sagomormor.

Tora Bohlin Landström ur "Barnsliga bilder med gullkant på", sid. 26 - 28.
    Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)

"Farväl med Dig Gamlemor." [Oljemålning]

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

Share to