Platensgatan i Linköping John Bergqvist / Linköpings stadsarkiv

John Bergqvists fotografier av Linköping

By Gunnar Elfström

Den 22 maj 1908 föreslog direktionen för Doktor Hagdahls donation, som idag ingår i länsmuseets samlingar, att stadsfullmäktige skulle anslå medel för en genomfotografering av Linköpings stad. Direktionen önskade att staden skulle genom fotografierna ”i bild söka bevara, hvad som på den vägen kunde räddas från glömska af det Linköping, som gått eller var på väg att gå.”

Förebild var den 1901 inledda fotograferingen av Uppsala. Frågan var dock inte helt ny 1908. Redan i samband med Didrik von Essens fotoutställning, kallad Östergötland i Bilder, 1904 i Ladugårdskällas brunnssalong föreslog Corren att staden skulle låta fotografera de hus som skall rivas. Tidningen betonade att Linköping hade många idyller som borde förevigas. Linköpings stadsfullmäktige beslöt i full samstämmighet hösten 1908 att bevilja 500 kronor, halva summan att utbetalas 1909 och andra halvan 1910, samt att tillsätta en tremannakommitté för genomförandet. Fullmäktige beslöt att kommittén skulle överlämna samlingen till ”den tjänsteman, som komme att få hand om stadens arkiv, sedan detta ordnats”. Det som däremot ställde till långa diskussioner var kommitténs sammansättning. Frågan fick hänskjutas till ett senare möte och kunde då först lösas efter votering. Valda blev konsistorienotarie Otto Holmström, lektor Karl Beckman och baron Ulf Sparre. Dessutom fick konstnären Johan Krouthén två, läroverksadjunkt Magnus Wallinder, lektor Axel Romdahl och rektor Albert Johansson, sedermera Vaerneus, varsin röst. Det synes väl motiverat att namnge de framsynta ledamöterna i direktionen för Doktor Hagdahls donatio ledamöter. De var konsistorienotarie Otto Holmström, kapten Henric Westman, friherre Ulf Sparre, lektor Axel Romdahl och kronofogde Hugo Ygberg. Dessa herrar formulerade att ”man kan i själfva verket beteckna det som en plikt för hvarje stadsförvaltning att periodvis i stadens arkiv nedlägga en möjligen fullständig samling fotografier öfver staden”. Kommittén beslöt att ge uppdraget till fotograf John Bergqvist. Hans arbete kompletterades med att kommittén 1909 fick ett extra anslag för att kunna köpa in 60 glasplåtar ur artisten Didrik von Essens fotosamling. Fotografierna föreställde ”ålderdomliga byggnader, däribland äfven sådana som redan försvunnit för att lämna rum åt mera moderna”, samt ”interiörer från äldre gårdar”. Fotona överlämnades, vid sidan av glasplåtarna, insatta i ett album. I oktober 1911 tillskrev kommittén stadsfullmäktige och redovisade att Bergqvist tagit 100 fotografier, men att uppdraget krävde att ytterligare 120 bilder togs. Fullmäktige anslog då ytterligare 700 kronor att disponeras under 1912. Kommittén avslutade sitt arbete 1913, varför bilderna kommit att kallas för 1913 års bilder. I början av 1960-talet fick Lennart Sjöberg, intendent för Gamla Linköping, information om att en låda med glasplåtar som stod på vinden till rådhuset vid Stora Torget. Han tog hand om lådan och lät såväl kopiera som framställa diabilder av plåtarna. Plåtarna överförde han till Gamla Linköpings arkiv. Lennart Sjöberg tog också initiativ till att fotograf Sture Persson med början 1978 utförde en motsvarande genomfotografering av Linköping. Det arbetet finansierades av Westman-Wernerska stiftelsen.

Idag finns John Bergqvists glasplåtar bevarade hos Linköpings stadsarkiv, Linköpings kommun. År 2023 digitaliserades de av Bild Linköping. Nedanför kan man se några detaljer från John Bergqvists samling bilder av Linköping.

Butiker på Storgatan i Linköping för 110 år sedan John Bergqvist

Detalj från Läroverksgatan John Bergqvist

Flicka på Platensgatan John Bergqvist

St Persgatan John Bergqvist

Vy från Ågatan mot Stora torget John Bergqvist

Fotograf John Bergqvist

John Bergqvist (1874-1953) föddes i Ludgo i Sörmland. Han flyttade, närmast från Filipstad, till Linköping våren 1901. Här övertog han P.J. Berghs fotografiateljé på Borgmästaregatan 3. Verksamheten gick bra och efter en tid anställde han även en medhjälpare. Lördagen den 16 december 1905 öppnade John Bergqvist dessutom Linköpings första biograf, Elektrobiografen. Den var inrymd i det ombyggda före detta metodistkapellet på Repslagaregatan 26. Utrustningen hade han köpt i Berlin och Paris. Vårvintern 1908 köpte John Bergqvist även en maskin för framkallning av biografbilder. Han började då spela in filmer här i Linköping. Till sin första egenproducerade film hade han hämtat motiven från Trädgårdsföreningens park. Den vintern spelade han även in filmer med motiv från Tannefors och Stjernorp. I maj 1908 konstaterade tidningen Östgöten att ”Linköping börjar sannerligen bli kontinentalt”. Tidningen fortsatte: ”Well! Nu har äfven Linköping fått sin biografateljé, och ingen människa går säker för att få äfven sina intimare förehafvanden blottade. Det gäller alltså nu att visa oss från våra mest fördelaktiga sidor – om vi nu har några!” En filminspelning som skildrade läroverksgossarnas majkarneval väckte sensation inte minst för att den visades redan kvällen efter begivenheten. Sommaren 1908 presenterade Bergqvist ytterligare en film, nu med sommarbilder från Kinda kanal. Tidningen skrev att filmerna ”i tekniskt afseende äro fullt så goda som de bästa utländska.” Uppenbart förundrad skrev redaktören att ”det vid fotograferingen erhållna negativet” kan göras till ”huru många exemplar som helst”. Lite senare i maj 1908 kunde biopubliken se ”intressanta skildringar af Linköpings fasta brandkår, reserfkåren och vaktafdelningen i verksamhet”. Sommaren 1908 gjorde Bergqvist en inspelningsresa med bil till Värmland och Mälardalen. Filmerna kom att exporteras till de nordiska länderna, men även till England, Frankrike, Italien och USA. Den 17 september 1910 presenterade John Bergqvist nästa sensation! Den engelska uppfinningen kinemacolor, ett färgfilmssystem som återgav naturliga färger, hade Sverigepremiär på Elektrobiografen. Inför den premiären hade Bergqvist låtit renovera lokalen vid Repslagaregatan. Corren konstaterade att ”Taket är nu en stjärnhimmel, där mångubben grinar glatt mot publiken”. Tidningen fortsatte att ”spridda stjärnkonstellationer sprida ett svagt ljus över publiken när den öfriga belysningen är släckt”. Biograflokalens väggar pryddes av motiv från Linköpingsbygden målade av Bergqvists svåger, artisten Gustaf Berg. För ”att sprida sin glans om kvällarna och locka publiken dit” hade John Bergqvist låtit spänna en hög båge med nio stycken Osramlampor över Repslagaregatan utanför biografen. I augusti 1910 hade Corren en ganska stor artikel under rubriken ”Inhemsk filmindustri”, där berättades att Bergqvist tillsammans med Gustaf Berg och direktör Karl Mousquette bildat filmbolaget Viking. Bolaget kom, enligt filmforskaren Nils-Gösta Roos, främst att spela in journalfilmer, men även industri- och naturfilmer. Laboratoriet var inrymt i Centralpalatset. Under 1912 spelade Viking även in filmdramer som såldes såväl inom som utom vårt land. Den mest kända av Bergqvists filmer är den 1911 inspelade ”Badlif vid Mölle”, som visade ett myller av badande damer och herrar i tidsenliga baddräkter. Filmen var barnförbjuden och klipptes av filmcensuren.

Viking gick i konkurs 1913. Hösten 1915 lämnade John Bergqvist Linköping för att därefter vara verksam inom filmbranschen i Stockholm. När John Bergqvist våren 1901 kom till Linköping var han nygift med Frida Katarina Berg (1882-1968). De kom att tillsammans få sex döttrar. Paret bosatte sig först på Borgmästaregatan 3 där Bergqvist också startade sin verksamhet. År 1905 flyttade familjen till Storgatan 76 för att 1914 flytta till hörnfastigheten vid Västanågatan och Västra vägen. Den 11 november 1915 anmälde Bergqvist att han och hans familj flyttade till Brännkyrka församling.