Centralskolan (nuvarande Kvarnbyskolan ) och den nyplanterade Allén, 1930-tal.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Kvarnbyskolan erbjöd både bildning, fostran och en kommunal badinrättning
När skolbadet i Kvarnbyskolan stod klart motsvarade det hela stadens behov av badhus. En elev har berättat att de brukade bada på fredagseftermiddagar. Då satt pojkarna i varsin balja och skrubbade varandra på ryggen. Efter badet fick eleverna springa genom den kalla duschen – något som ansågs stärkande. Men tjänstemannabarn och de med adliga namn behövde inte bada.
År 1922 hade Mölndal blivit en egen stad och folkmängden ökade för varje år. Därmed växte barnantalet och även behovet av en ny större skolbyggnad. Redan 1916 fanns det ett förslag om en ny centralskola. Den 4 mars 1925 invigdes den nya skolbyggnaden med festligheter för både allmänheten och inbjudna gäster.
Ritad av Rudolf Lange och Harald Olsson
Baderskorna Nathalia Andersson och Klara Mattsson samt kassörskan Helma Larsson.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Kvarnbyskolan uppfördes av byggmästare Karl Alberts, enligt ritningar av arkitekterna Rudolf Lange och Harald Olsson. Med stora ljusa och sparsamt dekorerade lokaler, ville man imponera på folk med den nya stora skolbyggnaden. Till en början kallades den för ”Trädgårdskolan”, ”Den nya skolan”, senare ”Centralskolan” och slutligen döptes den på 1950-talet till Kvarnbyskolan.
Den nya centralskolan tedde sig svindlande stor jämfört med vad folk hade varit vana vid. Man hoppades att den skulle stå som ett ”värdigt monument” för både god undervisning och god fostran, helt i tidens anda. Skolan innehöll totalt 26 lärosalar, specialsalar, materialrum, och folkskoleexpedition, bostad för vaktmästare samt även en kommunal badinrättning.
Varmbadhusens intåg
I slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet uppstod varmbadhusen. Fokuset var medicinskt, då man ville förbättra hygien, hälsa och simkunnighet hos befolkningen. Men de tidiga 1900-talets varmbadhus var något helt annat än dagens badanläggningar. Ofta fanns en simbassäng, men till största delen utgjordes badhusen av en mängd badkar för tvagning, för inte många hade dusch eller badmöjlighet i hemmet. Badhusen var också bemannade med baderskor som var behjälpliga med både ordentlig skrubbning och torkning enligt konstens alla regler. Skolbad hade tidigare anordnats i Krokslättsskolans källarvåning från och med år 1911.
En kvinna sitter i badkaret och Nathalia Andersson står bredvid, Centralskolans bad 1930-tal.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Baderskorna Klara Mattsson och Nathalia Andersson, Centralskolans bad 1930-tal.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Kvarnbyskolans bad täckte stadens behov av badhus
Skolbadet i Kvarnbyskolan hade nu byggts med en omfattning som motsvarade hela stadens behov av badhus. Nästan hela skolans flygel, som vette mot torget, upptogs av den kombinerade skol- och kommunala badinrättningen. Här kunde man, genom att betala 3,50 kr till vaktmästaren i badkuren, få tillgång till ”ett bad med lakan”.
”En höjdpunkt i skollivet var att marschera ner till Kvarnbyskolan, för månadens tvagning och bad”, har det berättats av en elev.
Badet tillhandahöll också avklädningsrum, tvagning och duschrum, finsk bastu, en karbadsavdelning med sex badkar samt en rymlig bassäng. ”Under fredag eftermiddag hade vi skolbad. Pojkarna satt i varsin balja och skrubbade varandra på ryggen. Sedan skulle man upprepade gånger springa genom den kalla duschen medan vattentemperaturen sänktes alltmer. Detta ansågs stärkande”.
”Men tjänstemannabarnen eller de med adliga namn slapp skolbadet”, berättas det också. Kanske ansåg man att dessa familjer kunde erbjuda tillräcklig tvagning i hemmet.
Kuren där vaktmästaren satt. Interiör från Kvarnbyskolans bad år 1986.
Bild: Mölndals stadsmuseum
Originalskylten med ordningsregler för Varmbadhuset i Kvarnbyskolan 1930-tal.
Bild: Brigitte Ackerhans
Varmbadhus blir äventyrsanläggningar
Men med tiden skulle andra ideal och funktioner ta över. 1976, när de flesta hade fått fungerande badrum i sina hem, avvecklades badinrättningen och badet revs i sin helhet 1986.
Badhusen genomgick under 1980-talet en förändring. Från att ha tagit oss ”ur lort och smuts” skapades helt nya möjligheter för motion, avkoppling och gemenskap i påkostade upplevelse- och äventyrsanläggningar.
Att bli skrubbad på ryggen av en baderska känns numera avlägset. Vi har fått tillgång till moderna badrum i våra hem. I dag går vi till badhusen för att njuta av uppvärmda bubbelpooler, skvalpa i vågbassänger eller uppleva virvlande vattenrutschkanor.