Glas och glasproduktion i medeltidens Lödöse

En större undersökning i området visade att det fanns en tegelugn, det vill säga produktion av tegelstenar, på platsen där flera av slaggbitarna påträffats, det var till och med så att glasslagg fanns med som byggnadsmaterial i själva ugnskonstruktionen. Rester av själva glasugnen kunde man inte hitta, men den borde då vara äldre än tegelugnen och låg kanske på samma plats. Ett bränt trägolv under tegelugnen gav en datering till 1260-talet. Därför kan man datera glasugnen till runt år 1300, vilket i så fall är den tidigast kända platsen för glasframställning i Sverige. En annan plats där man kan ha tillverkat glas är Vadstena. Det tror man på grund av en historisk uppgift om en munk som benämndes som glasmästare när han dog år 1404. Ytterligare en plats för glastillverkning finns omnämnd i Stockholm 1421. Övriga kända svenska glasugnar kommer först under 1500-talet, efter att Gustav Vasa importerat glasmästare från Europa.

Man måste vara väl organiserad för att kunna tillverka glas. Förutom en specialbyggd ugn krävdes en stor mängd bränsle för att hetta upp råvarorna kiselsand, kalk och vedaska till ca 1300 grader så att det smälte samman till glasmassa. Till detta krävdes att ugnen skulle hållas brinnande dag och natt i minst 24 timmar.

En fråga som forskare ställt sig är varför glastillverkning uppstod så tidigt i Lödöse. En teori var att man ville tillverka färgade glasfönster till klosterkyrkan då den byggdes. Därför har kemiska prover på glasmassan i slaggen analyserats för att jämföra med det fönsterglas som påträffats vid utgrävningar av klosterkyrkan. De stämde inte alls överens. Vi vet alltså fortfarande inte vilken typ av glas som tillverkades i Lödöse eller vad det användes till. Förhoppningsvis kan framtida studier ge svar!

Föremål av glas har dock importerats till Lödöse innan den egna tillverkningen startade. Under 1100-tal var glaskärl mycket ovanligt bland stadsborna, endast ett fåtal fynd är kända från den tidsperioden. Efter sekelskiftet 1200 visar det arkeologiska källmaterialet att det blev vanligare att skaffa sig enstaka glaskärl, möjligen var det inflyttade handelsmän som hade med dem som personliga ägodelar. Det speglar stadens internationella handelskontakter med norra Tyskland och genom olika nätverk, ända till Medelhavsområdet. Glaset som skärvan på bilden nedan kommer ifrån tillverkades troligen i Venedig, efter syrisk förebild. Liknande glas förekommer över hela Europa och har troligen tillhört överklassen. Sammanlagt har fem skärvor från sådana bägare hittats i Lödöse.