Älvkvarn
Huvudliggaren:
"'Älvkvarn' fr. Spånga sn., Sollentuna hd., Uppland. Från Kymlinge. L. 2,69. B 1,27. H. 0,90. Med omkring 70 skålformiga fördjupningar å stenens ofvansida. Om ceremonierna vid denna sten se: J. P. Wallensteen: Vidskepelse, vantro och huskurer i Danderyd och Lidingö i slutet af 1700-talet. Stockholm 1899 (Bidrag till vår odlings häfder h. 7.). Sid 1 och 2. Förvärf. med tillstånd af Vitt.hist. och antikv. akademien. 6/3 1899."
Bilaga:
Utdrag ur protokoll från Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien den 4 juli 1898. "Nordiska museets styresman hade anhållit om tillstånd att till Skansen få flytta en å Öfverkymlige egor i Spånga socken, Uppland, liggande s.k. elfsten, hvilken synes vara bortglömd af ortens befolkning och kan å den nuvarande platsen lätt blifva utsatt för åverkan och förstörelse. Förvaltningsutskottet beslöt lemna bifall till denna framställning."
Ur N. E. Hammarstedt, Svensk forntro och folksed i ord och bild, Häfte I, Stockholm 1920, s. 5:
"Älvkvarnar kallar allmogen i några av Sveriges mellersta landskap (Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke) dels små i stenblock, stenhällar eller bärg fordom av människor utholkade eller ock av naturen bildade (även i detta fall dock oftast av människohand senare bearbetade) gropformiga fördjupningar, i vilka offer, framförallt av osaltat fett men även av mässings-knappnålar och mindre mynt bragts eller bringas åt älvorna, dels ock de lösa stenar i sin helhet, i vilka dylika håligheter förekomma. De av människohand utförda groparna likna dylika å gravar från sten- och bronsåldern och å hällristningar från sistnämnda kulturskede. Offringen skedde vid soluppgången eller solnedgången, hälst på torsdag. Från ett och annat håll förmäles, att man även offrat små dockor förfärdiga av klutar från den sjukes kläder (Hyltén-Cavallius, Wärend och Wirdarne, d. 1, 1864, s. 144 ff.)."
Ibid s. s.6- 7:
"Älvkvarn från Kymlinge, Spånga socken, Sollentuna härad, Uppland. [...] Stenblock av naturlig form med på ovansidan ett sjuttital av människoihand gjorda eller uppskavda djupare och grundare gropar av intill 0,1 meters tvärmått. [...] Den 31 maj 1880 tillvaratogs på denna sten av dåvarande gymnasisten, sedermera professor E. O. Arenander 5 knappnålar av mässing, 3 synålar av stål (!) och 2 mynt, nämligen 1 öre k.m. 1719 och 1 öre 1875, samt i en annan grop 3 knappnålar och ett mynt, 1 öre 1875, ävensom "blyaska", allt detta då sannolikt rätt nyligen ditlagt. Dessa fynd skänktes av finnaren till Nordiska museet och förvaras där såsom nr 26 876 a-d. Härom utförligare anteckningar av E. O. Arenander i Nordiska museets arkiv för svensk folklivskännedom.
Litteratur: J.P. Wallensteen, Vidskepelse, vantro och huskurer i Danderyd och Lidingö i slutet af 1700-talet, utg. af N. E. Hammarstedt. Stockholm 1899. (Bidrag till vår odlings häfder, h. 7) s. 2."
