LS 0110-112: John Werner (f. 1888, Borås), utvandrare. Intervju.
John Oscar Werner från Cranston, Rhode Island. LS 0110, LS 0111 & LS 0112.
Sammandrag:
Hans far var anställd hos Petter Anders Åkerlund som ägde textilfabriker i Borås. Det var ett bra arbete men John förklarar: "Min mor ville komma därifrån, de drack för mycket. I april åkte far till Amerika. Vi följde efter i oktober. Det var en fruktansvärd resa. Vi kunde inte äta på några tallrikar eller fat så vi doppade brödet i en stor gryta eller skål. Alla doppade i samma gryta. Det var på båten från Göteborg till England. I Liverpool klev vi på ett större fartyg och vi fick äta på fat."
De anlände till Boston och hade inga problem att komma in i landet. En morbror skulle möta dem där men han dök aldrig upp. Efter att ha väntat i nästan en dag så kom någon från the Emigrant Home i Boston och sa åt dem vilket tåg man skulle ta söderut mot Providence, Rhode Island.
"Vi var redan framme vid vår anhalt, sittandes i ett rum, när morbror kom in och sa att vi inte var på båten. Han såg oss inte." "Han hade fått lite för mycket att dricka så han glömde bort oss. Och stackars mor som ville komma ifrån allt supande i Sverige."
John Werner berättar om sitt liv och hans arbete i sitt nya hemland. Affärsverksamhet och investeringar har varit hans mål. Han gick med i American Union of Swedish Singers trots att han inte hade någon sångröst. Han behövde vänner och har bidragit till AUSS för att visa sin lojalitet.
----------
Original text in english:
His dad was employed by patron Petter Anders Åkerlund who owned textile mills in Borås. It was a good job but as John explains it: "My mother wanted to go away from there, they drank too much. In April, dad left for America. We followed after him in October. It was a terrible journey. We couldn't eat on any plates so we dunked the bread in a big kettle or bowl. All of us in the same pot. That was on the boat from Gothenburg to England. In Liverpool we got a bigger ship and we ate on plates."
They arrived in Boston and had no difficulties entering there. An uncle (morbror) was supposed to meet them but did not show. After almost a day of waiting, someone from the Emigrant Home in Boston came and told them what train to take south to Providence, Rhode Island.
"We were already at our destination sitting in a room when 'morbror' came in and said that we were not on the boat. He didn't notice us." "He had a little too much to drink so he forgot about us. And poor mother who wanted to come away from the drinking in Sweden."
John Werner tells about his life and work over in his new country. Business and investing has been his goals. He joined the American Union of Swedish Singers despite no voice for singing. He needed friends, he says, and has contributet to the AUSS to show his loyalty.
