17,878 results in DigitaltMuseum:

Ljusstake. Mässingsljusstake, saknar vredet.

Skjorta

LS 0163-0164: Ernest Bjorkman (f. 1906, Moheda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: När Ernest var liten så skar han sig på en bit glas när han badade. Det blev infekterat och han fick stelkramp. Han togs till doktorn i Alvesta och sedan vidare till lasarettet i Växjö. Där injicerades han med ett serum och efter att ha varit medvetslös i fem dagar repade han sig och blev frisk. Han var den blott andra personen i hela Sverige som botades från sjukdomen. Efter sjukdomen var han lite klen i hälsan och växte långsamt, ända tills 16-17års åldern då han började växa och bli starkare. Ernest ville helst bli skollärare, och gå i skola i Växjö. Brist på pengar var ett hinder, likaså att det var så hård konkurrens, det var många som ansökte. Stadsbarnen hade många fördelar. Så, istället gick han sex månader på Kronobergs Handelsinstitut för att utbilda sig för kontorsjobb. Det visade sig dock vara närmast omöjligt att få ett jobb, om så ens som biträde i en liten lantbutik. Då smög sig Amerikafebern på. Familjen brevväxlade med en morbror i Ashland, WI. Han hette Gust Nelson, och hade varit i Amerika i nästan 15 år. Han skrev ofta om hur mycket bättre det var där borta vilket fick Ernest att bli ännu mer säker. Så morbrorn skrev att Ernest kunde åka över och jobba för honom, och han skickade också med en biljett som gällde hela vägen från Göteborg till Ashland. När han kom skaffade Gust ett jobb åt honom vid järnvägen, som en slags snickare eller hjälpare. Ernest berättar mer om olika arbeten och flyttar han gjort för att kunna klara sig. Under depressionen åkte många tillbaka till Sverige. Ernest ville gärna, men hade inte råd. Till slut hamnade han i Moline och tog över ett svenskt bageri. Han hade 35 anställda. ---------- When Ernest was a boy he cut himself on a piece of glass when he was going swimming at a lake. It got infected and he got tetanus. He was taken to the doctor in Alvesta and sent to the hospital in Växjö. There he got injected with a serum, and after being unconscious for five days he finally got well. He was the second case of this kind to be cured in Sweden. The illness stunted his growth for a while until he was about 16 or 17 years old, when he started to mature and grow more. Ernest wanted to be a school teacher, and study in Växjö. There were problems though. A lack of money was one of them, the other one was the competition. Many youths were applying to the school. The ones that came from the city had many advantages. So, instead he went to Kronobergs Handelsinstitut (Kronobergs institute of Commerce) and studied for six months to be a clerk. Even though he was examinated he found it to be pretty much impossible to find a job, even as a store clerk at a country store. That made the "America fever" grab a hold of him. The family wrote and received letters from an uncle in Ashland, WI. His name was Gust Nelson, and he had lived in America for almost 15 years. He often wrote about how much better everything was there, which made Ernest even more sure that he should emigrate. So the uncle wrote and told him that Ernest should come over and Gust would fix him a job. He also sent a ticket, from Gothenburg all the way too Ashland. When Ernest got over, Gust got him a job at the railroad, as some kind of carpenter or helper/fixer. Ernest tells about various jobs and moves he had to make to stay afloat. During the depression many went back to Sweden. Ernest wanted too, but couldn't afford it. He ended up in Moline and took over a swedish bakery. He had 35 people employed. ---------- LS 0163. LS 0164.

LS 0143-144: Aldrich Swanson (f. 1896, Hamneda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Aldrichs far hade en liten möbelfabrik som byggde möblerna på beställning. Det blev svårare och svårare att klara sig i konkurrensen när större fabriker tog över branschen. Han far reste över till Amerika 1909. Han hade en vän i Joliet i Illinois. Aldrich tog över skogshuggarsysslan hos kyrkan i Hamneda. Nästa år så reste resten av familjen över till Amerika, det var modern och 4 barn. Dom sålde sitt lilla ställe och reste till Köpenhamn och gick ombord på skeppet. Aldrich arbetade ett tag på Velie Auto Company, men tog sedan byggjobb istället för de betalade bättre. Han var anställd hos en leksaksfabrik där han blev förman. Han var också en av grundarna till en Vasa-loge i Moline. För mer information kan man också läsa intervjun med hans bror, Arvid Swanson. (LS 0175-0176) ---------- In english: Aldrich's father had a small furniture factory and made furniture on order. It became harder and harder to stay in the business when bigger factories took over. He left for America in 1909. He had a friend in Joliet, IL. Aldrich took over the woodcutting chores for the church in Hamneda. The following year the rest of the family, mother and 4 children, left to join him in America. They sold their little place and went to Köpenhamn and boarded the ship. Aldrich worked a while at Velie Auto Company but took on construction jobs as they paid better. He was employed by a toy and handle factory where he became a foreman. He was a charter member of the Nobel Lodge of Vasa in Moline. For more informtion, also listen to the interview with his brother, Arvid Swanson (LS 0175-0176)