LS 0119-121: Carl Hendrickson (f. 1889, Forserum), utvandrare. Intervju.
Sammandrag:
Carl Hendrickson, Jamestown, NY. LS 0119, LS 0120 samt LS 0121.
Carl växte upp i en stor familj med 13 barn. Alla behövde börja arbeta och dra sitt lass så fort de kunde gå. Han berättar om sitt liv i Sverige. Han arbetade först på bobinfabriken i Forserum och senare på en torvmosse. Efter att ha flyttat till Jönköping arbetade han på tändsticksfabriken och sedan som körare på lantbrukarnas mejeri.
Han berättar om hur han hörde talas om Amerika. "Här omkring så hade alla släkt där borta, och några kom hem och hälsade på." Det skulle inte bli en nöjesresa för Carl, när han klev på båten i Danmark. Det var en liten vedskuta där enbart sex personer fick plats. Från Liverpool reste han sedan med fartyget Olympic till New York och Brooklyn där han bodde hos sin faster. Där arbetade han på ett mejeri som sedan blev Bordens. Han arbetade i ett s.k. creamery. Med hjälp av ett falskt namn fick han också arbete vid bygget av tunnelbanan på Broadway, där han arbetade på 14e gatan.
Han bestämde sig för att lämna New York för att sluta dricka. På tåget mot Buffalo träffade han en irländare som han blev god vän med. Irländaren gav honom ett råd:
"Du skulle inte stanna i Buffalo. Du skulle gå till en plats 'söm heter Jamestown, 'söm ligger 70 miles ifrån Buffalo! Jag har varit där. Det är en svensk stad. Di är smålänningar allihop, even polismänna". Och då blev det så.
Hans första intryck av Jamestown var att det mer påminde om en liten bondby där man handlade med hästar. Det var väldigt litet. När han blev mer hemmastadd i Jamestown så startade han en egen firma där han grävde ut källare med hjälp av hästar. Han gissar på att han grävt ungefär 300 i sina dagar. Har också arbetat för Dahlströms, Blackstones och Art Metal.
Carl blev amerikansk medborgare 1918. Han minns bland annat Sam Carlson och även andra prominenta svenskar. Han blev medlem i Frälsningsarmén. Han berättar också om sin fru, Ellen (född Svärd), och hennes mardrömsresa från Sverige 1906 när hon bara var tolv år gammal och tvingades stanna på Ellis Island i fyra dygn. Hon hamnade sedan i Ridgway, PA, innan hon och Carl senare träffades i Jamestown och blev ett par.
En gång när han var hos en frisör i Sverige så träffade han en gammal bekant han mindes från sin ungdom. Denne hade förlorat miljoner i Kreugerkraschen. "Jag ska tala 'öm för dig Calle" sa han, "det var välsignat att jag losade så 'möcke jag hade, för 'öm jag inte hade gjort det, så hade jag förlorat min himlarättighet."
----------
In english:
Carl grew up in a large family of 13 children. Everybody had to work as soon as they could walk. He tells about his life in Sweden. First he worked at the bobbin factory in Forserum, and later in a peat bog. After moving to Jönköping, he worked at the match factory and later as a driver at Lantbrukarnas Mejeri.
He tells about how he heard about America. "Everybody around here had relatives there, and some came home for a visit." It was not going to be a pleasure trip for Carl when he boarded the ship in Denmark. It was a small freighter, a "vedskuta", and only six persons onboard. From Liverpool he went on "Olympic" to New York, and he lived at his aunt's place in Brooklyn. There, he worked for a creamery that later became Borden's. By using a fake name he got a job working at the construction of the subway on Broadway, where he worked at the 14th street.
He decided to leave New York because he wanted to stop drinking. On the train to Buffalo he met an irishman and they became good friends. The man gave him an advice:
"You shouldn't stay in Buffalo. You should go to a place called Jamestown, 70 miles from Buffalo! I've been there. It's a swedish town. They are all smålänningar (from Småland), even the policemen." And so, he went there.
His first opinion of Jamestown was a town more like a farmer's village where you traded horses. Very small. As he got more and more situated in Jamestown he started his own business of digging out basements - with horses. He believes he has digged about 300 basements over the years. Also has worked for Dahlströms, Blackstones and Art Metal.
Cal became an american citizen 1918. He remembers Sam Carlson and other prominent Swedes very well. He joined the Salvation Army. He tells about his wife, Ellen (Svärd), and her nightmarish journey over to America from Sweden in 1906. She was only twelve years old and had to stay at Ellis Island for four days. She came to Ridgway, PA, and later met Carl in Jamestown where they married.
He tells about when he was at a barber in Sweden, and met an old friend to the family he remembered from his younger days. The man had lost millions in the "Kreugerkraschen". "I'm gonna tell you Calle", he said, "it was a blessing that I lost all that I had, because if I hadn't then I would have lost my right to heaven."
