67,788 results in DigitaltMuseum:

LS 0163-0164: Ernest Bjorkman (f. 1906, Moheda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: När Ernest var liten så skar han sig på en bit glas när han badade. Det blev infekterat och han fick stelkramp. Han togs till doktorn i Alvesta och sedan vidare till lasarettet i Växjö. Där injicerades han med ett serum och efter att ha varit medvetslös i fem dagar repade han sig och blev frisk. Han var den blott andra personen i hela Sverige som botades från sjukdomen. Efter sjukdomen var han lite klen i hälsan och växte långsamt, ända tills 16-17års åldern då han började växa och bli starkare. Ernest ville helst bli skollärare, och gå i skola i Växjö. Brist på pengar var ett hinder, likaså att det var så hård konkurrens, det var många som ansökte. Stadsbarnen hade många fördelar. Så, istället gick han sex månader på Kronobergs Handelsinstitut för att utbilda sig för kontorsjobb. Det visade sig dock vara närmast omöjligt att få ett jobb, om så ens som biträde i en liten lantbutik. Då smög sig Amerikafebern på. Familjen brevväxlade med en morbror i Ashland, WI. Han hette Gust Nelson, och hade varit i Amerika i nästan 15 år. Han skrev ofta om hur mycket bättre det var där borta vilket fick Ernest att bli ännu mer säker. Så morbrorn skrev att Ernest kunde åka över och jobba för honom, och han skickade också med en biljett som gällde hela vägen från Göteborg till Ashland. När han kom skaffade Gust ett jobb åt honom vid järnvägen, som en slags snickare eller hjälpare. Ernest berättar mer om olika arbeten och flyttar han gjort för att kunna klara sig. Under depressionen åkte många tillbaka till Sverige. Ernest ville gärna, men hade inte råd. Till slut hamnade han i Moline och tog över ett svenskt bageri. Han hade 35 anställda. ---------- When Ernest was a boy he cut himself on a piece of glass when he was going swimming at a lake. It got infected and he got tetanus. He was taken to the doctor in Alvesta and sent to the hospital in Växjö. There he got injected with a serum, and after being unconscious for five days he finally got well. He was the second case of this kind to be cured in Sweden. The illness stunted his growth for a while until he was about 16 or 17 years old, when he started to mature and grow more. Ernest wanted to be a school teacher, and study in Växjö. There were problems though. A lack of money was one of them, the other one was the competition. Many youths were applying to the school. The ones that came from the city had many advantages. So, instead he went to Kronobergs Handelsinstitut (Kronobergs institute of Commerce) and studied for six months to be a clerk. Even though he was examinated he found it to be pretty much impossible to find a job, even as a store clerk at a country store. That made the "America fever" grab a hold of him. The family wrote and received letters from an uncle in Ashland, WI. His name was Gust Nelson, and he had lived in America for almost 15 years. He often wrote about how much better everything was there, which made Ernest even more sure that he should emigrate. So the uncle wrote and told him that Ernest should come over and Gust would fix him a job. He also sent a ticket, from Gothenburg all the way too Ashland. When Ernest got over, Gust got him a job at the railroad, as some kind of carpenter or helper/fixer. Ernest tells about various jobs and moves he had to make to stay afloat. During the depression many went back to Sweden. Ernest wanted too, but couldn't afford it. He ended up in Moline and took over a swedish bakery. He had 35 people employed. ---------- LS 0163. LS 0164.

2 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0143-144: Aldrich Swanson (f. 1896, Hamneda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Aldrichs far hade en liten möbelfabrik som byggde möblerna på beställning. Det blev svårare och svårare att klara sig i konkurrensen när större fabriker tog över branschen. Han far reste över till Amerika 1909. Han hade en vän i Joliet i Illinois. Aldrich tog över skogshuggarsysslan hos kyrkan i Hamneda. Nästa år så reste resten av familjen över till Amerika, det var modern och 4 barn. Dom sålde sitt lilla ställe och reste till Köpenhamn och gick ombord på skeppet. Aldrich arbetade ett tag på Velie Auto Company, men tog sedan byggjobb istället för de betalade bättre. Han var anställd hos en leksaksfabrik där han blev förman. Han var också en av grundarna till en Vasa-loge i Moline. För mer information kan man också läsa intervjun med hans bror, Arvid Swanson. (LS 0175-0176) ---------- In english: Aldrich's father had a small furniture factory and made furniture on order. It became harder and harder to stay in the business when bigger factories took over. He left for America in 1909. He had a friend in Joliet, IL. Aldrich took over the woodcutting chores for the church in Hamneda. The following year the rest of the family, mother and 4 children, left to join him in America. They sold their little place and went to Köpenhamn and boarded the ship. Aldrich worked a while at Velie Auto Company but took on construction jobs as they paid better. He was employed by a toy and handle factory where he became a foreman. He was a charter member of the Nobel Lodge of Vasa in Moline. For more informtion, also listen to the interview with his brother, Arvid Swanson (LS 0175-0176)

2 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0069-71: Conrad Rynell (f. 1901, Tingsryd), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Conrad Rynell, Mediapolis, Iowa. Anledning till emigration: När han kom tillbaka från militärtjänsten så hade sex av hans kamrater bestämt sig för att emigrera till Amerika. De tyckte att Conrad skulle följa med dem. Han hade en del besparingar som han använde till resan. Eftersom han hade gjort värnplikten så var han tvungen att skriva till kungen för att få utvandra. Han skrev brevet själv, något som irriterade kyrkoherden. De flesta emigranter kunde inte skriva till kungen själva och kyrkoherden tjänade lite extra pengar på att hjälpa emigranterna med detta. Arbete: Redan i sjuårsåldern fick han börja hjälpa sin far. Han fick bland annat lära sig att framställa träkol. Han berättar utförligt om hur det gick till att framställa träkol. Träkolet användes bland annat för att värma upp strykjärn, innan elektriciteten kom. Det var mycket viktigt att virket som användes vid träkolsframställning var fritt från bark. Fanns det bark kvar så uppstod en kraftig rökutveckling när man eldade med kolet. När han blev äldre så fick han sköta affärerna när fadern inte var hemma. Hans far var en mycket hård arbetsgivare. Conrad fick arbeta hårt och han fick ingen tid över att vara tillsammans med sina kamrater. Gjorde han något misstag så fick han stryk. I slutet av första världskriget så började han tjäna egna pengar. Vid den här tiden användes hästar som dragdjur vid de repetitionsövningar som artilleriet hade några veckor varje höst. Under resten av året så användes inte hästarna. Conrad reste ner till Skåne och lånade några hästar. Under vintern och våren gjorde han sedan goda inkomster på att hjälpa bönderna med timmerkörningen. Efter mejeristutbildningen i Svalöv så reste han till Uppsala där han arbetade på ett par olika mejerier. När han kom till Amerika så fick han arbete på ett pappersbruk i Cloquet. Han redogör utförligt för arbetet på pappersbruket. Efter ett och ett halvt år lämnade han Cloquet och reste till Wisconsin, där han fick arbete på ett mejeri. Mejeriet stängde när han hade varit där i två veckor. Han lämnade mejeriet och började arbeta som lantarbetare. Han hade flera olika arbeten innan han återvände till mejeribranschen. Han berättar mycket om arbetet i mejerierna. Han arbetade på ett par olika mejerier i närheten av Galesburg, Illinois, men så småningom blev han erbjuden ett arbete som föreståndare för ett mejeri i Missouri, Alma Creamery. Han stannade i Missouri i 16 år. Föräldrar: Hans mor kom från Nybro. Han arbetade som barnmorska. Hans far kom förmodligen från Sundsvallstrakten. Han arbetade i garveribranschen innan han flyttade ner till Småland. När han bosatt sig i Tingsryd så började han göra affärer med bönderna i trakten. Han köpte bark och träkol som han sedan sålde vidare. Träkolet sålde till engelsmännen som använde det vid krutframställning. Barken köptes av tyskarna. När första världskriget bröt ut så köpte han en gård. Han köpte gården för att få större matranson. Om man ägde odlingsbar mark så betraktades man som jordbrukare och fick dubbelt så mycket på sina ransoneringskort. Religion: I hans föräldrahem tillhörde de statskyrkan. Han är konfirmerad i Tingsryds kyrka. Innan han konfirmerades så var han tvungen att följa med sin far till husförhören. Skolgång: Han gick i folkskola i Tingsryd. Hans far lät honom också gå till fortsättningsskola för att lära sig bokföring. Under ett år så bodde han i Svalöv, där han utbildade sig till mejerist. Överresan: 1922 reste han med fartyget Kungsholm från Göteborg till New York. Därifrån reste han vidare med tåg till Chicago. Han berättar en del om tågresan. Vagnarna var mycket gamla och obekväma. Från Chicago fortsatte han till Duluth, Minnesota. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra, även om det ibland förekommer störande orgelmusik på banden. Intervjun är till största delen på engelska. Rubriker: Anledning till emigration, arbete, föräldrar, religion, skolgång, överresan, övrigt om intervjun. Ytterligare kommentar, översatt från engelska: Började arbeta för sin far när han bara var sju år gamma. Behövde hantera pengar och affärer redan från början. "När far var borta så var det jag som var ansvarig, och köpte bark och trä från jordbrukarna. Om jag hade gjort något fel så skällde han ut mig. Jag glömmer aldrig när jag fick smörj framför mina vänner." Om han gjorde saker rätt så fick han inget tack för det heller. Han var den äldsta brodern. Nästa bror var fem år yngre. När han kom hem en kväll så frågade han sin far om han kunde ta över sin fars företag, men svaret blev "nej". Det var svårt att få jobb. Flera kamrater talade om Amerika. Alla hade släktingar de kunde skriva till där. "Ja, min mor hade systrar där, men dom skrev aldrig vad jag vet... så vad gör man? Jag hade en flickvän som jobbade på telefonkontoret i Tingsryd. Hon skrev ett telegram, några rader om att Conrad var välkommen till Cloquet, Minnesota och skrev under det med ett namn. Det löste allt. Jag fick mitt visum." Sju pojkar, alla i 20-årsåldern, lämnade Tingsryd för att gå ombord fartyget Kungsholm till New York, där de anlände 1 maj 1922. Additional comment, original, in english: Started to work for his dad only seven years old. Had to handle money and business from the beginning. "When dad was away I was in charge, buying bark and wood from the farmers. If I had done something wrong, dad scolded me. Never forget when I got a dabbing in front of my friends.". If he did things right - no thanks for that either. He was the oldest. His next brother was five years younger. When he came home one evening he asked his father if he could take over his business. The answer was "no". Hard to get a job. Several others were talking about America. All had relatives they could write to. "Yes, my mother had sisters there but they never wrote, that I knew about... So what to do? I had a girlfriend working in the telephone office in Tingsryd. She wrote out a telegram... a few lines that Conrad was welcome to Cloquet, Minnesota and signed a name to it. That did it. No questions asked. I got my visa." Seven boys, all in their 20's, left Tingsryd for Gothenburk to board "Kungsholm" for New York where they arrived 1 of may, 1922.

3 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0098-99: Axel & Anna Olson (f. 1898 & 1907), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Axel W. Olson, Omaha, Nebraska. LS 0098 och LS 0099A, Rubriker: Anledning till emigration, arbete, depressionsåren, fackföreningar, föreningsliv, föräldrar, religion, tillbaka till Sverige, överresan, övrigt om intervjun. Anledning till emigration: Hans morbror bodde i Omaha. När han var på besök i Sverige 1925 så övertalade han Axel att emigrera. Morbrodern lånade honom pengar till biljetten. För att Axel lättare skulle komma in i USA så skrev en släkting som hade en gård i Omaha ett intyg till de amerikanska myndigheterna där det stod att Axel skulle arbeta som lantarbetare. Om man reste till USA med avsikt att börja arbeta som lantarbetare så gick det mycket snabbare att få inresetillstånd. Arbete: I tioårsåldern fick han börja hjälpa sin far med jordbruksarbete. Ibland söp fadern sig full och då fick Axel göra alla sysslor som fadern skulle ha gjort. När han var 13 år så fick han ge sig ut till granngårdarna och arbeta som dräng. Han hade då ännu inte slutat skolan. Han fick sköta drängsysslorna före och efter skolan. Han tjänade tio kronor i månaden. När han var 18 år så lämnade han jordbruket och reste till Göteborg, där han fick arbete på Götaverken. Hemlängtan drev honom tillbaka till Skåne och han började arbeta på varvet i Landskrona. När han kom till Omaha så arbetade han först några veckor som cementarbetare. Därefter började han som snickare. Efter ungefär ett år så flyttade han till Rockford. Mot slutet av depressionen flyttade han tillbaka till Omaha där han lyckades få arbete som vaktmästare på ett hotell. När han gift sig så flyttade han och hans fru till Kalifornien där de stannade i elva år. Depressionsåren: Han redogör utförligt för hur han hade det under depressionen. Han reste runt till flera platser i USA för att få kortvariga arbeten. Ibland reste han som fripassagerare på godståg. Vid ett par tillfällen hade han så ont om pengar att han var tvungen att söka sig till soppköerna. Fackföreningar: När han fick arbete på ett brobygge i Rockford så blev han utvald av byggmästaren att gå med i fackföreningen. Fackföreningen nöjde sig med att en eller ett par arbetare på bygget var med i facket. Byggmästaren betalade till och med Axels fackföreningsavgift. Föreningsliv: Han gick med i Vikingarna för att få sjukförsäkring. Föräldrar: Hans mor kom frånm Småland. Hon och hennes systrar reste ner till Skåne för att få arbete på de stora gårdarna. Hon träffade hans far på en gård i närheten av Trelleborg. När de gift sig så började hans far arbeta som brödutkörare, men hans höga alkoholkonsumtion gjorde att han förlorade både arbete och hus. Han blev tuvngen att börja försörja sig som statare och familjen flyttade in i en statarlänga. Efter ungefär tio år så flyttade familjen till ett litet torp i närheten av Eslöv. Religion: I hans föräldrahem gick de inte i kyrkan regelbundet. Hans mor var religiöst uppfostrad, men hans far gick aldrig i kyrkan. Axel gick bara i kyrkan när han gick och läste för prästen. Tillbaka till Sverige: 1928 återvände han till Sverige och stannade i ungefär ett halvår. Han och hans fru har besökt Sverige vid ytterligare ett par tillfällen. Överresan: 1926 reste han med fartyget Stockholm från Göteborg till New York. Därifrån fortsatte han med tåg till Omaha. Han berättar en del om tågresan. Vid tågbytena blev emigranterna inlåsta så att de inte skulle försvinna. När han reste med tåg genom USA och såg hur omålade och nedgångna bondgårdarnas boningshus var så ville han återvända till Sverige dagen efter, om han bara hade haft pengar. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra. Intervjun är på svenska. ----- Ytterligare kommentar, översatt från engelska: Ankom till Amerika 1926. Kom till Rockford 1927 och var med om hårda tider. Bestämde sig för att återvända till Sverige och stanna där. Fick jobb på Götaverken i Göteborg men bara för en kort period. Återvände till USA. Flyttade flera gånger till Kalifornien. "Min far tyckte inte om att våra barn inte talade svenska. Vad skulle jag säga?" Additional comment, original in english: Arrived in America 1926. Went to Rockford in 1927 and encountered hard times. Decided to return to Sweden and stay. Got a job at Götaverken in Gothenburg but only for a short time. Returned to US. Several trips to California. "My dad didn't like that our children didn't speak swedish. What could I say?" ---------- Intervju med Anna H. Olson, Omaha, Nebraska. LS 0099B. Rubriker: Amerikanskt medborgarskap, arbete, föräldrar, politik, religion, språkkunskaper, tillbaka till Sverige, övrigt om intervjun. Amerikanskt medborgarskap: Hennes föräldrar blev aldrig amerikanska medborgare. Arbete: Hon fick tidigt börja hjälpa till med arbetet på gården. Hon och hennes syskon fick lära sig att arbeta hårt. När hon var 21 så lämnade hon hemmet och började arbeta som hembiträde. Föräldrar: Hennes föräldrar kom från Småland. De träffades i Ludlow, Pennsylvania. När de gift sig så flyttade de till en gård i Stromsburg, Nebraska. Politik: De flesta jordbrukare i Stromsburg var republikaner. Affärsmännen, däremot, var demokrater. Religion: I hennes föräldrahem gick de i kyrkan regelbundet. De tillhörde den lutherska kyrkan. Föräldrarna ville att hon skulle konfirmeras på svenska, men hon föredrog att konfirmeras på engelska. Språkkunskaper: Hennes föräldrar talade enbart svenska. Hon kunde ingen engelska när hon började skolan. Tillbaka till Sverige: Hon har besökt Sverige vid ett par tillfällen. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra. Intervjun är på engelska. ----- Ytterligare kommentar, översatt till svenska: Pratar om svenskarna i Stromsburg och områdena däromkring. Additional comment, original in english: Talks about the Swedes in Stromsburg and the surrounding areas.

2 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

62,625 results in Kulturparken Småland / Smålands museum:

3,293 results in Statens maritima och transporthistoriska museer:

3,156 results in Järnvägsmuseet:

Share to