14,394 results in DigitaltMuseum:

LS 0078-84: Albert Larson (f. 1895, Gräsmark), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Albert Larson i Moline, Illinois. Hans fru Hazel medverkar. Rubriker: Anledning till emigration, arbete, Axel Janson, berättelser från Värmland, depressionsåren, fackföreningar, föräldrar, kontakten med Sverige, religion, skolgång, språkkunskaper, tillbaka till Sverige, överresan, övrigt om intervjun. Anledning till emigration: Han utvandrade 1923. Han ville bara resa över för att se hur det var i Amerika. Trivdes han inte så skulle han resa tillbaka efter något år. Redan 1915 så hade han tagit ut sitt flyttningsbetyg med avsikt att emigrera, men han ångrade sig när USA kom med i första världskriget. Arbete: Redan i sexårsåldern fick han börja hjälpa sin far. Hans far var mycket krävande. Albert var ganska vek och han fick ofta utföra arbetsuppgifter som var alltför betungande för hans ringa ålder. När han blev gammal nog så lämnade han faderns gård och började arbeta i skogen. Han arbetade bland annat i Dalarna, där han lärde sig köra timmer. Han redogör ganska ingående för skillnaderna mellan värmlänningarnas och dalmasarnas sätt att köra timmer. När han kom till Moline så fick han arbete på John Deer Harvester. Han fick bara utomhusarbete eftersom han inte kunde någon engelska. Efter en kort tid slutade han på John Deer och började arbeta för ett gasbolag. Efter ungefär ett halvår i Moline så flyttade han till Rockford, där han fick arbete på National Lock. Han stannade i Rockford i två år. 1926 återvände han till Moline, där han hade flera kortvariga arbeten. 1934 började han på en fabrik som tillverkade jordbruksmaskiner. Där stannade han fram till sin pensionering. Axel Janson: Han berättar om sin morbror, Axel Janson. Han utvandrade från värmland år 1900. Han begav sig till Alaska för att gräva guld. Han hördes inte av och hans släktingar i Sverige trodde att han var död. Först 1928 fick hans syster i Moline kontakt med honom igen. Han började då även skriva hem till Sverige. Han blev aldrig rik på sitt guldgrävande och han dog i Fairbanks, utan att kunna betala sin egen begravning. Berättelser från Värmland: Han läser upp en berättelse som han skrivit om hur en auktion gick till i Värmland, när han växte upp. Han läser även ett par historier om värmländska original. Depressionsåren: Han berättar en del om depressionsåren. Han förlorade pengar när bankerna stängde. Han försörjde sig hjälpligt genom att köra lastbil för en stenläggningsfirma. Fackföreningar: I början av 40-talet så började fackföreningarna komma in på fabrikerna i Moline. Albert gick med i fackföreningen, men han har aldrig varit fackligt aktiv. Han redogör för de förmåner som fackföreningen lyckades driva igenom för arbetarna på Farmal. Föräldrar: Hans föräldrar hade ett litet torp som tillhörde farfaderns gård i Gräsmark. Hans far utvandrade till Amerika 1902. Han trivdes inte där och återvände till Gräsmark efter två år. Efter återkomsten till Sverige så köpte han en större gård i Kils socken av sin svärfar. Familjen hade det ganska dåligt ställt, eftersom fadern inte var särskilt arbetsvillig. Kontakten med Sverige: Han berättar en lång historia om en emigrant vid namn August Carlson, som förgäves försökte få kontakt med sin bror i Sverige. Hur många brev August än skrev så gick han aldrig något svar. Albert försökte hjälpa honom att få kontakt med brodern, men det lyckades inte. Han berättar också om emigranter som helt tog avstånd från Sverige och det svenska språket efter emigrationen. Religion: Han tillhör svenska frikyrkan. Skolgång: Han berättar en del om sin skoltid. Han gick i skolan fyra månader om året. Lärarinnan var ung och outbildad, men hennes far var god vän med prästen och de andra i skolstyrelsen. Hon såg skolan som en straffanstalt. Albert kunde läsa innan han började skolan. Språkkunskaper: Han talar fortfarande bra svenska. Han har skrivit många berättelser på svenska som han skickat in till Svensk-amerikanaren-Tribunen. Berättelserna handlar framför allt om hans uppväxtår i Värmland. Han har även försökt lära sina sönder lite svenska. Hans fru, som är född och uppvuxen i Moline, talar fortfarande lite svenska. I hennes föräldrahem var det bara modern som talade svenska. Han talar en del om svenskans ställning i dagens Moline. Tillbaka till Sverige: Han har besökt Sverige vid ett flertal tillfällen efter emigrationen. Överresan: Han redogör utförligt för överresan. 1923 reste han tillsammans med sin bror. De hade inga biljetter när de kom till Göteborg. Det var svårt för dem att få tag på biljetter eftersom många ville emigrera och månadens kvot var fylld. Till slut lyckades de få biljetter på Vita Stjärnlinjen. De reste till New York via Southampton. Från New York reste de vidare till Moline. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra. Intervjun är lång och något osammanhängande. Något fel har uppstått på den tredje kassetten, varför man helt kan bortse från denna kassett. Innehållet på tredje kassetten återfinns även på intervjuns femte kassett. Hans hustru Hazel är med vid intervjutillfället. Hon bidrar med en del information. Intervjun är mestadels på svenska men vid några tillfällen övöergår både Lennart Setterdahl och de intervjuade till att tala engelska. LS 0078 - LS 0079 - LS 0080 - LS 0081 - LS 0082 - LS 0083 - LS 0084 ---------- Ytterligare kommentar, översatt till svenska: Hans far reste till Amerika 1902 men återvände i mars 1904. Han behövde arbeta hårt som pojke ute i skogarna. Han åkte upp till Dalarna. Han fick gå tio svenska mil till Idre för ett jobb. Han lärde sig hur man lastar och kör timmer som dalmasarna gör. "När jag återvände hem så berättade jag för min far hur det gjordes, och efter det så gjorde han likadant. Jag såg också att de behandlade sina hästar mycket bättre än vad vi gjorde i Värmland." Han gjorde lumpen i Stockholm på Positionsartilleriregementet till häst. 1923 så reste Albert och hans bror Arvid till Amerika. De köpte två biljetter i Göteborg för 600 kronor inklusive tågbiljetter till Moline. "Far körde oss till järnvägsstationen i Kil. Det var den sista gången vi såg honom.". Albert hade mycket att berätta om sitt liv i både Amerika och det Sverige han lämnade. "Allting kommer tillbaka till mig nu i mina äldre dagar, så det är lätt för mig att minnas." Albert har i många år bidragit med artiklar och dikter till Svenska Amerikanaren Tribunen. Han gillar att läsa och skriva. Han berättar detaljerat om svenskar han mött genom åren. Original comment in english: His dad went to America in 1902 but returned in March 1904. Had to work hard as a boy out in the woods. Went up to Dalarna. Had to walk ten Swedish miles to Idre for one job. Learned how to load timber according to the people up there. "When I returned home I told dad about it how it was done, and after that he did the same way. I also noticed that they treated their horses much better than we did in Värmland.". Military servide in Stockholm at Positionsartilleriregementet till häst. In 1923 Albert and his brother Arvid left for America. Two tickets were bougt in Gothenburg for a sum of 600 :- kronor incl. train tickets to Moline. "Dad drove us to the railroad station in Kil. That was the last time we saw him.". Albert has a lot to tell about his life in both America and the Sweden he left. "It all comes back now in my older days, so it's easy for me to recall." Albert has been contributing articles and poems to Svenska Amerikanaren Tribunen for many years. He likes to read and write. Gives a good observation about Swedes he met over the years.

7 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0152-0154: Linnea Corcoran (f. 1917, Kiruna), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Linneas familj hade det gott ställt i Kiruna. Hennes far, Albert Forsmark, arbetade vid järnvägen. Tydligen var det lite oroliga tider efter första världskriget. Hennes mormor Anna Leontina och morfar Levi Anshelm lämnade Sverige för Amerika 1922. "Far fick brev från dem, där dom skrev: "kom inte hit." Sen dog hennes far, och det förändrade hela situationen. Mor följde då efter sina föräldrar till det nya landet. Linnea minns väldigt väl hur dom packade ner vissa saker medan andra lämnades kvar, som till exempel familjens cittra. Det skulle bli en stor besvikelse att anlända till, och leva i, Jamestown. "Det var så mörkt här på sommaren jämfört med Kiruna. Det hände flera gånger att jag frågade 'När kommer ljuset?'". Skolan var också jobbig. "Jag hade den värsta tiden i mitt liv. Först dog min pappa, sen förlorade vi Sverige och sen kom man som gröngöling till Jamestown. Hela mitt liv var annorlunda nu. Hemma i Kiruna såg alla upp till familjen Forsmark, här var vi fattiga och ingenting." Linneas mor gifte om sig. Hon förlorade pensionen från Sverige. Linnea började arbeta med tapetsering för att spara ihop tillräckligt med pengar för att återvända till Sverige. Hon var frisk och stark som en häst enligt sin doktor, men hemlängtan var stark. Hon åkte tillbaka och ville flytta hem igen, och ordnade till och med ett jobb i Göteborg till sin make, på SKF (Svenska Kullagerfabriken). Hon berättar om det. ---------- In english: Linnea's family had it good in Kiruna. Dad, Albert Forsmark, was employed by the rail road. Evidently there was some unrest after WWI. Her maternal grandparents left for America in 1922. "Dad received letters from them, which said: don't come." Then Albert Forsmark died, and then the situation was different. Mother followed her parents to America. Linnea remembers very vividly how they packed certain things, while other stuff like their cittra were left behind. It was going to be a big disappointment to arrive - and live in Jamestown. "It was so dark here in the summer compared to Kiruna. More than once I asked: when will the light come?'". The school was not easy to swallow either. "I experienced the worst time in my life. First my dad died, then we lost Sweden and then I was arriving as a greenhorn in Jamestown. My whole life was different now. Back home in Kiruna everybody was looking up to the Forsmarks'. Here, we were poor and nothing." Linnea's mother remarried, and lost her pension from Sweden. Linnea took up paperhanging to save up enough money to go back to Sweden. She was strong like a horse according to her doctor, but homesickness took over. She went back to Sweden and when she was there she arranged a job for her husband at SKF in Gothenburg. She tells about what happened. Sammandrag av: LS 0152, LS 0153 & LS 0154.

3 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0139-141: Elsie Jackson (f. 1895, Olsburg, KS), dotter till utvandrare. Intervju.

Sammandrag av LS 139, LS 140 och LS 141. Elsie Jackson, Rock Island: Elsie berättar om hur hennes föräldrar kom från Sverige. "Far började arbeta för en amerikanare där han lärde sig att prata engelska. Han lämnade troligen Sverige för att undvika militärtjänsten." Han gifte sig och köpte en farm på 80 tunnland i Olsburg. Elsie var tvungen att hjälpa till med alla sysslorna, detsamma gällde hennes tre systrar. De var ute på fälten och hjälpte far. Hon berättar om mediciner och kurer. Det såldes till dom direkt på gården. Liniment och olika salvor som skulle hålla en frisk. När hon var en liten bebis så hade hon en illavarslande hosta. En granne, en svensk, sa åt hennes föräldrar att gå bort till ladugårdsdörren och låta hästen andas på henne. De skulle täcka för hennes ansikte med en filt och sen låta hästen komma nära. "Det fungerade nog inte med en gång, för de såg till att jag blev döpt så fort som möjligt i prästgården. De vågade inte vänta till söndag. Men jag överlevde i alla fall." Elsie minns hur en dam på Clay Center redan hade hängt upp tvätten på tvättlinorna på morgonen innan något ens stigit upp. Det var så man gjorde i Sverige sade de. "Hon måste börjat att värma vatten redan vid klockan två på morgonen." Elsie gifte sig med en präst. Hon beskriver de olika flyttarna från en församling till nästa, och hur folket välkomnande dem på olika sätt. Hon berättar också om depressionen och de svåra tiderna för Augustana-församlingen. ---------- In english: Elsie tells about when her parents came from Sweden. "Dad started to work for a yankee where he learned to speak English. He probably left Sweden to avoid the military service." He got married and bought an 80 acres farm in Olsburg. Elsie had to help out with all the chores, just like her 3 other sisters. They were out in the fields, assisting their dad. She talks about medicines and cures. It was sold directly to them on the farm. Linaments and different ointments to stay healty. When she was a small baby she had a bad cough. A neighbor, a Swede, told her parents to go to the barn door and let the horse breathe on her. They should use a blanket over her face and then let the horse come close. "It probably didn't work right away, because they had me baptized immediately in the parsonage. They were afraid to wait until Sunday. Anyhow, I survived.". Elsie remembers how a lady in Clay Center, Kansas, had her washing on the lines before anybody was up. It was a Swedish custom, they said. "She must have started to heat her water at 2 o'clock in the morning." Elsie married a minister. She describes the different moves from one parish after the other, and how people were responding in various ways. She talks about the depression and the hard times for the Augustana ministry.

3 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0133-135: Carl Carlson (f. 1904, Brattfors), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Carl ger en detaljerad redogörelse av sitt liv. Han berättar om början hemma i Brattfors på gården Norra Höjden där hans föräldrar bodde med de tolv barnen, och sitt jobb ute i skogen. Det var många bygden som rest till Amerika eller hade släkt där. När Carl gick till kyrkoherde Lagerlöf för att be om sitt flyttningsbetyg så sa han att han fick skriva på sådana varje dag. Carl beskriver sin resa och de olika stoppen på vägen. "Vi var 1300 personer på skeppet. 500 var finnar." Han berättar om hur han gick med i snickarnas fackförening. "25 dollar och så var jag med". Han kom först till Chicago och fortsatte sedan till Jamestown efter att han blivit avskedad 1932. Metal Desk var det första företaget i Jamestown som hade en fackförening. Han berättar om den stora depressionen, om oroligheterna under den tiden och om hur fackföreningen försökte organisera arbetarna medan ledningen försökte hindra det. Han blev amerikansk medborgare 1939. ---------- In english: Carl gives a detailed account of his life. He starts from the beginning in their home in Brattfors on the farm Norra höjden where his parents lived witht heir 12 children, and also tells about his work in the woods. America was well known in the community. When Carl went to kyrkoherde Lagerlöf to ask for his dismissal letter, Lagerlöf said that he had to write such letters every day. Carl descripes his journey and the various stopping points. "We were 1300 on the ship, 500 of them were finns." He tells about how he joined the carpenters union. "25 bucks and I was in." He came to Chicago first, and later went on to Jamestown after being fired in 1932. Metal Desk was the first company in Jamestown to have a union. Tells about the depression, unrest, union trying to organize and the management blocking it. He became an american citizen in 1939.

3 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0119-121: Carl Hendrickson (f. 1889, Forserum), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Carl Hendrickson, Jamestown, NY. LS 0119, LS 0120 samt LS 0121. Carl växte upp i en stor familj med 13 barn. Alla behövde börja arbeta och dra sitt lass så fort de kunde gå. Han berättar om sitt liv i Sverige. Han arbetade först på bobinfabriken i Forserum och senare på en torvmosse. Efter att ha flyttat till Jönköping arbetade han på tändsticksfabriken och sedan som körare på lantbrukarnas mejeri. Han berättar om hur han hörde talas om Amerika. "Här omkring så hade alla släkt där borta, och några kom hem och hälsade på." Det skulle inte bli en nöjesresa för Carl, när han klev på båten i Danmark. Det var en liten vedskuta där enbart sex personer fick plats. Från Liverpool reste han sedan med fartyget Olympic till New York och Brooklyn där han bodde hos sin faster. Där arbetade han på ett mejeri som sedan blev Bordens. Han arbetade i ett s.k. creamery. Med hjälp av ett falskt namn fick han också arbete vid bygget av tunnelbanan på Broadway, där han arbetade på 14e gatan. Han bestämde sig för att lämna New York för att sluta dricka. På tåget mot Buffalo träffade han en irländare som han blev god vän med. Irländaren gav honom ett råd: "Du skulle inte stanna i Buffalo. Du skulle gå till en plats 'söm heter Jamestown, 'söm ligger 70 miles ifrån Buffalo! Jag har varit där. Det är en svensk stad. Di är smålänningar allihop, even polismänna". Och då blev det så. Hans första intryck av Jamestown var att det mer påminde om en liten bondby där man handlade med hästar. Det var väldigt litet. När han blev mer hemmastadd i Jamestown så startade han en egen firma där han grävde ut källare med hjälp av hästar. Han gissar på att han grävt ungefär 300 i sina dagar. Har också arbetat för Dahlströms, Blackstones och Art Metal. Carl blev amerikansk medborgare 1918. Han minns bland annat Sam Carlson och även andra prominenta svenskar. Han blev medlem i Frälsningsarmén. Han berättar också om sin fru, Ellen (född Svärd), och hennes mardrömsresa från Sverige 1906 när hon bara var tolv år gammal och tvingades stanna på Ellis Island i fyra dygn. Hon hamnade sedan i Ridgway, PA, innan hon och Carl senare träffades i Jamestown och blev ett par. En gång när han var hos en frisör i Sverige så träffade han en gammal bekant han mindes från sin ungdom. Denne hade förlorat miljoner i Kreugerkraschen. "Jag ska tala 'öm för dig Calle" sa han, "det var välsignat att jag losade så 'möcke jag hade, för 'öm jag inte hade gjort det, så hade jag förlorat min himlarättighet." ---------- In english: Carl grew up in a large family of 13 children. Everybody had to work as soon as they could walk. He tells about his life in Sweden. First he worked at the bobbin factory in Forserum, and later in a peat bog. After moving to Jönköping, he worked at the match factory and later as a driver at Lantbrukarnas Mejeri. He tells about how he heard about America. "Everybody around here had relatives there, and some came home for a visit." It was not going to be a pleasure trip for Carl when he boarded the ship in Denmark. It was a small freighter, a "vedskuta", and only six persons onboard. From Liverpool he went on "Olympic" to New York, and he lived at his aunt's place in Brooklyn. There, he worked for a creamery that later became Borden's. By using a fake name he got a job working at the construction of the subway on Broadway, where he worked at the 14th street. He decided to leave New York because he wanted to stop drinking. On the train to Buffalo he met an irishman and they became good friends. The man gave him an advice: "You shouldn't stay in Buffalo. You should go to a place called Jamestown, 70 miles from Buffalo! I've been there. It's a swedish town. They are all smålänningar (from Småland), even the policemen." And so, he went there. His first opinion of Jamestown was a town more like a farmer's village where you traded horses. Very small. As he got more and more situated in Jamestown he started his own business of digging out basements - with horses. He believes he has digged about 300 basements over the years. Also has worked for Dahlströms, Blackstones and Art Metal. Cal became an american citizen 1918. He remembers Sam Carlson and other prominent Swedes very well. He joined the Salvation Army. He tells about his wife, Ellen (Svärd), and her nightmarish journey over to America from Sweden in 1906. She was only twelve years old and had to stay at Ellis Island for four days. She came to Ridgway, PA, and later met Carl in Jamestown where they married. He tells about when he was at a barber in Sweden, and met an old friend to the family he remembered from his younger days. The man had lost millions in the "Kreugerkraschen". "I'm gonna tell you Calle", he said, "it was a blessing that I lost all that I had, because if I hadn't then I would have lost my right to heaven."

3 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0110-112: John Werner (f. 1888, Borås), utvandrare. Intervju.

John Oscar Werner från Cranston, Rhode Island. LS 0110, LS 0111 & LS 0112. Sammandrag: Hans far var anställd hos Petter Anders Åkerlund som ägde textilfabriker i Borås. Det var ett bra arbete men John förklarar: "Min mor ville komma därifrån, de drack för mycket. I april åkte far till Amerika. Vi följde efter i oktober. Det var en fruktansvärd resa. Vi kunde inte äta på några tallrikar eller fat så vi doppade brödet i en stor gryta eller skål. Alla doppade i samma gryta. Det var på båten från Göteborg till England. I Liverpool klev vi på ett större fartyg och vi fick äta på fat." De anlände till Boston och hade inga problem att komma in i landet. En morbror skulle möta dem där men han dök aldrig upp. Efter att ha väntat i nästan en dag så kom någon från the Emigrant Home i Boston och sa åt dem vilket tåg man skulle ta söderut mot Providence, Rhode Island. "Vi var redan framme vid vår anhalt, sittandes i ett rum, när morbror kom in och sa att vi inte var på båten. Han såg oss inte." "Han hade fått lite för mycket att dricka så han glömde bort oss. Och stackars mor som ville komma ifrån allt supande i Sverige." John Werner berättar om sitt liv och hans arbete i sitt nya hemland. Affärsverksamhet och investeringar har varit hans mål. Han gick med i American Union of Swedish Singers trots att han inte hade någon sångröst. Han behövde vänner och har bidragit till AUSS för att visa sin lojalitet. ---------- Original text in english: His dad was employed by patron Petter Anders Åkerlund who owned textile mills in Borås. It was a good job but as John explains it: "My mother wanted to go away from there, they drank too much. In April, dad left for America. We followed after him in October. It was a terrible journey. We couldn't eat on any plates so we dunked the bread in a big kettle or bowl. All of us in the same pot. That was on the boat from Gothenburg to England. In Liverpool we got a bigger ship and we ate on plates." They arrived in Boston and had no difficulties entering there. An uncle (morbror) was supposed to meet them but did not show. After almost a day of waiting, someone from the Emigrant Home in Boston came and told them what train to take south to Providence, Rhode Island. "We were already at our destination sitting in a room when 'morbror' came in and said that we were not on the boat. He didn't notice us." "He had a little too much to drink so he forgot about us. And poor mother who wanted to come away from the drinking in Sweden." John Werner tells about his life and work over in his new country. Business and investing has been his goals. He joined the American Union of Swedish Singers despite no voice for singing. He needed friends, he says, and has contributet to the AUSS to show his loyalty.

3 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0072-75: Martin Ahlm (f. 1909, Lönneberga), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Martin Ahlm, Chicago, Illinois. LS 0072, LS 0073, LS 0074 & LS 0075. Anledning till emigration: Han bestämde sig för att emigrera när han insåg hur dåliga arbetarnas villkor var i Sverige. Han utvandrade på våren 1930. Arbete: I femtonårsåldern började han arbeta för bönderna på granngårdarna. Innan han emigrerade så arbetade han även i skogen och på sågverk. När han kom till Chicago så hjälpte hans farbror honom att få arbete i Illinois Steel. Efter en längre tids arbetslöshet under depressionen så lyckades han få arbete i Republic Steel. Han redogör utförligt för hur han lyckades ta sig in i stålverket och få ett arbete. Efter kriget öppnade han och hans svåger en restaurang på sydsidan av Chicago. Depressionsåren: Han berättar mycket utförligt om hur han hade det under depressionsåren. Han gick arbetslös i långa perioder men lyckades klara sig, mycket tack vare de pengar som hans mor då och då skickade till honom. Vid ett tillfälle reste han och en kamrat till Wisconsin, där de arbetade för en bonde. De fick nästan inget betalt, men de fick mat och husrum. Föreningsliv: När han kom till Chicago så gick han med i Vasalogen Washington. Han fick även gratis inträde i Vikingarna, eftersom han spelade piano vid deras sammankomster. 1931 gick han med i Vikingarnas manskör. Föräldrar: Hans föräldrar hade ett litet jordbruk i Lönneberga. Hans far drygade ut inkomsterna från jordbruket genom att arbeta som snickare. När föräldrarna gift sig så reste fadern till Amerika och stannade där i ungefär tre år. Hjalmar Lundqvist: Han berättar om Hjalmar Lundkvist. Han var stadsadvokat i Chicago. Han var en mycket skicklig föredragshållare. Enligt Martin Ahlm skrev han en bok om svenska emigranter, men Martin har aldrig sett något exemplar av boken. (Trol. Carl Hjalmar Lundquist) Politik: Hans far var politiskt aktiv. Han var socialist. Under 1900-talets första decennier kunde det ibland gå ganska hett till vid mötena i kommunhuset i Lönneberga. Slagsmål var inte ovanligt. Det hände också att de rika bönderna försökte hindra arbetarna från att rösta. Martin har aldrig varit särskilt intresserad av politik. Vid ett tillfälle under depressionen så deltog han i ett demonstrationståg i Chicago. Vid den här tiden var demonstrationer sällsynta i Chicago och de demonstrationer som förekom fick ingen större uppmärksamhet. På 30-talet var majoriteten av svenskarna som han kände republikaner. Även om Roosevelt tog USA ur depressionen så var det många gamla svenska emigranter som fördömde hans politik. Religion: Han har aldrig tillhört någon kyrka i Amerika. De flesta svenska ungkarlar som han kände gick inte med i någon kyrka förrän de gifte sig. Skolgång: Han gick i folkskola i Lönneberga. Han fick dessutom två års extra skolundervisning, tack vare kantor Haak. Han berättar en del om kantor Haak. Språkkunskaper: Han hade inga problem med engelskan när han kom till Amerika. Han hade gått en Hermodskurs i engelska innan han reste. Svenska sångarförbundet: Under en stor del av sitt liv har han varit aktiv i American union of Swedish singers. Förbundet grundades i Chicago 1892 av Charles Johanson, som också var redaktör för Nordstjärnan. När förbundet var som störst så innehöll det 64 körer. Martin har dirigerat manskörer i många år. Han berättar mycket utförligt om sitt engagemant i sångarförbundet. 1954 blev han förbundets sekreterare. En stor del av intervjuns senare del handlar om sångarförbundet och dess verksamhet. Han talar en hel del om de olika dirigenter som sångarförbundet har haft. Martin är fortfarande med i veterankören i Chicago. I slutet av intervjun redogör han för sångarförbundets villkor i mitten av 80-talet. Tillbaka till Sverige: Han återvände till Sverige första gången 1947. Han reste då tillsammans med sin kör. Han berättar om hur han lyckades smuggla in bildäck i Sverige. Bildäck var en bristvara i Sverige efter kriget och det var förbjudet att föra in dem utan särskilt tillstånd. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra, även om ljudet på första kassetten är något sämre än på de övriga. Intervjun är på svenska, men vid några tillfällen övergår den intervjuade till att tala engelska. ---------- Ytterligare kommentar, översatt från engelska: Fadern lämnade modern och två barn för att åka till Amerika. Han stannade där i tre år och återvände sedan. Han ville resa tillbaka men modern sa nej. Hon tyckte inte om besökarna som kom från Amerika. De var "dryga" och hade annorlunda kläder. Om människorna var sådana i Amerika, så ville hon inte åka dit. Fadern var socialist. Han gillade inte folk som gav order. Martin berättar om det. Martin hade det lätt i skolan men det var inte möjligt att fortsätta. Efter skolgången så var det arbete i skogen och hos bönder. Han lämnade för Amerika 1930. Depression och arbetslöshet. Han berättar om när han kom till Frida och Karl Nilson på Escabana och 79e gatan. De hade två unga pojkar. Frida behövde ständigt jobba varje dag hos en doktor för att få behålla sitt arbete. Hon tjänade fem dollar i veckan. Martin: "Jag blev deras hembiträde". Han fick pengar från sin mor, som hade hört om de dåliga tiderna i Amerika. Martin berättar om de många organisationerna i Chicago, och speciellt om de svenska sångar-sällskapen och -klubbarna i Amerika. Additional comment, original, in english: Dad left mother and two kids for America. Stayed three years and returned. Wanted to go back but mother said "no". She didn't like the visitors that came from America. They were "stuck up" and had different clothing. If people were like that in America, she was not interested to go there. Dad was a socialist. Did not like people who gave orders. Martin tells about it. It was easy in school for Martin but a continuation was impossible. After school it was work in the woods and for farmers. Left for America in 1930. Depression and no work. Tells about how he came to Frida and Karl Nilson on Escabana and 79th. They had two small boys. Frida needed to work steady every day for a doctor to be able to keep her job. She had $5/week. Martin: "I became their housekeeper." Received money from his mother. She had heard about the bad conditions in America. Tells about the many organizations in Chicago and especially about the Swedish Singing Societies and Clubs in America.

4 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0065-68: Algot Skogsberg (f. 1910, Brålanda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Algot Skogsberg, Rockford, Illinois. LS 0065. LS 0066. LS 0067. LS 0068. Rubriker: Anledning till emigration, arbete, föreningsliv, föräldrar, Hammars biljardhall. högtider, nöjesliv, politik, värnplikten, överresan, övrigt om intervjun. Anledning till emigration: En av anledningarna till att han emigrerade var att det började bli ont om arbete på vägkassan. En annan anledning var att han inte ville göra värnplikten i Sverige. Arbete: Redan i femårsåldern fick han börja hjälpa till med att mjölka och valla kor. Innan han emigrerade så arbetade han med att bygga vägar. Han arbetade för statens vägkassa. Staten hade övertagit alla vägar och man rustade upp de gamla byvägarna, som ofta bara var dygator. Arbetet var förhållandevis bra betalt. Han tjänade 25 kronor om dagen. Han berättar mycket utförligt om sitt arbete på vägkassan. När han kom till Rockford så fick han arbete på Scandia. Han trivdes inte på Scandia. Arbetet var hårt och bullernivån var hög. Man fick absolut inte vara med i någon fackförening om man ville behålla sitt jobb på fabriken. Han slutade snart på Scandia och lärde sig bagaryrket. Det fanns många svenska bagerier i den östra delen av Rockford i slutet av 20-talet. 1940 öppnade han sitt eget bageri. Efter kriget fortsatte han att arbeta som bagare. Föreningsliv: Innan han reste till Amerika så var han aktiv i en skytteförening. Han talar ganska mycket om hur det gick till på skjutbanan. Han var en skicklig skytt. Han blev erbjuden att tävla i större sammanhang, men han tackade nej. När han kom till Rockford så började han spela fotboll och badminton. Han gick också med i godtemplarna. Han blev medlem i Vegalogen. Logen anordnade många olika aktiviteter för sina medlemmar. Algot ledde en ungdomsgrupp i gymnastik. I logen fanns även en särskild mansklubb där medlemmarna fick böta fem cents varje gång de gick ut med en flicka. Klubben gav också ut en tidning som hette "Fridens ängel". Många svenskar i Rockford gick med i godtemplarna eftersom det var lättare att få arbete på fabrikerna om man var med i någon godtemplarloge. Föräldrar: Hans far ägde en liten gård i Bodarne. Han gjorde också dagsverken för bönderna i trakten för att dryga ut inkomsterna. Han utvandrade till Amerika 1885. Han var då bara 15 år gammal. Han återvände till Sverige efter ungefär tio år. Hammars biljardhall: Han berättar lite om Hammars biljardhall. Den fungerade även som postkontor. Dit skickades brev till de svenskar i Rockford som inte hade någon fast adress. Högtider: När han växte upp i Dalsland så brukade ungdomarna sjunga annandag jul. Det innebar att de gick från hus till hus med en stor mångfärgad stjärna med ljus i och sjöng julsånger. Som belöning fick de kaffe och julkakor. De gick omkring och sjöng hela natten. Även påsken var en stor högtid för ungdomen. Då tände de en påskeld på ett stort berg och dansade hela natten. De tillverkade också egna påsksmällare som de sköt av de under hela påsknatten. Nöjesliv: Dansen var ett av de främsta nöjena när Algot var ung. På lördagarna var det alltid dans på någon loge. Alkohol förekom sällan på danserna. Om någon berusad person kom dit så såg smedens pojkar till att de kom därifrån. Politik: I början av 30-talet var många svenskar i Rockford medlemmar i Socialistklubben. Han berättar om klubbens förgrundsgestalter och om vilka aktiviteter socialisterna anordnade. Under de svåraste depressionsåren så fanns det även en del kommunister i socialistklubben. Under 20- och 30-talet innehade svenskarna flera höga politiska ämbeten i Rockford. De röstades in i politiken av svenskarna och italienarna. Värnplikten: 1942 blev han inkallad i den amerikanska armén. Han skickades till Texas, där han tjänstgjorde i det tunga artilleriet. Han behövde dock inte delta i så många militärövningar eftersom hans överordnade ansåg att han gjorde bättre nytta i köket. Han skötte all bakning på sitt kompani. På egen begäran utbildade han också bagare till de andra kompanierna. Han redogör utförligt för sin tid i den amerikanska armén. Överresan: Han berättar en del om överresan. 1929 så reste han från Göteborg via Oslo och Halifax till New York. Han reste med norska Amerikalinjen eftersom det var lättare att få visum om man reste från Norge. Resan över Atlanten var mcket besvärlig på grund av dåligt väder. Från New York reste han vidare med tåg till Rockford. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra, med undantag av första kassettens första sida. Där är det nästan omöjligt att uppfatta vad som sägs, på grund av problem med bandspelaren vid inspelningstillfället. Intervjun är på svenska, men vid något tillfälle övergår den intervjuade till att tala engelska. Ytterligare kommentar, originaltext på engelska: Lars Andersson was a neighbor of Skogsbergs. He and Algot's father left Sweden in the early 1870's. Both came to Clearfield County, PA. Algot: "My dad was kind of a small guy so he ended up in the coalmines (kolminera). Lars was a heck-of-a guy with tremendous strength. He worked on the railroads. Two Swedes could handle the job better than several Mexicans". Algot got an early introduction to America listening to his dad and his friends. In november 1928 he got his visa and the following year he left for America and Rockford, IL. Became active in the Good Templars. Played soccer until he was in the 50's and was the manager for many years. Algot has a very good recollection of his early years in Sweden. Översättning: Lars Andersson var en granne till familjen Skogsberg. Han och Algots far lämnade Sverige på tidigt 1870-tal. Båda kom till Clearfield County i Pennsylvania. Algot: Min far var en ganska liten kille så han hamnade i kolgruvorna. Lars var en riktig jäkel till karl med enorm styrka. Han arbetade på järnvägen. Två svenskar kunde göra jobbet bättre än ett gäng mexikanare." Algot fick tidigt höra om Amerika när han lyssnade på sin far och hans vänner. I november 1928 så fick han sitt visum och året efter lämnade han Sverige för Amerika och Rockford, Illinois. Han blev aktiv i godtemplarna. Spelade fotboll tills han var i 50-årsåldern och var tränare i många år. Algot minns sina tidiga år i Sverige mycket väl.

4 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0167-168: Hugo Eliason (f. 1905, Tagel), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Hugo kommer från en stor familj med 12 barn. Han och brodern Erik är tvillingar, och de var också minst av bröderna. De blev allihop över 180 cm, medan Hugo och Erik bara var lite över 170. När han var yngre fick han ofta hjälpa mor i köket, mest med att skura golven och så. När de blev äldre hjälpte de också till i skogen. Han berättar om att han och Erik fick följa med en äldre bror ut i skogen för att hugga ved. Det var djup snö och svårt att gå. Brodern blev arg för att de mindre bröderna gick så långsamt. De hade egna, lite mindre yxor än den större brodern. Hugo föddes på gården Tagel i Voxtorps socken. 1909 flyttade familjen till Tjuvhult utanför Ryssby, och 1912 vidare till Sjögård i Norra Sävsås utanför Unnaryd, i Södra Unnaryds socken. Sommaren 1923 kom hans syster Estrid på besök från Amerika. Hugo följde sen med henne tillbaka. Han minns att det var många som inte hade med landstigningspengar till Ellis Island. De hade troligen gjort av med dom på att dricka innan de kom fram. Det blev nog ett bryskt uppvaknande när de fick stanna på Ellis Island ända tills de telegraferat hem och fått tag på några pengar! Hugo bodde med sin syster i tre år. Han berättar om det första jobbet han fick, på leksaksfabriken Buddy L Toy Company i East Moline. Han åkte spårvagn dit, men första dagen fick han skjuts av sin svåger. När han skulle hem tappade han bort sig, bytte spårvagn och hamnade vilse. Det tog ett bra tag innan han kom hem, och då hade dom till och med gett sig ut och letat efter honom. "Åh, det var hemskt. Jag grät och allting." Han fick senare jobb på Axel Carlson Construction i Moline. Han var snickarlärling i fyra år. 1924 gick han med i facket och fortsatte att betala in dit ända till 1976 då han gick i pension. Han får 31 dollar och 35 cent per månad i pension från den där fackföreningen han gick med i 50 år tidigare. Hugo blev senare också förman på firman. Axel Carlson Construction hade mycket arbete på Arsenal Island, där de amerikanska myndigheterna verksamhet. Fru Goldie Eliason berättar slutligen om hur hon träffade Hugo. ---------- Hugo comes from a large family of 12 children. He and his brother Erik are twins, and also the smallest. Their brothers all became 6 ft tall while Hugo and Erik was only about 5'8 or 5'8 ½. When he was younger he often got to help his mother in the kitchen. He cleaned the floors. When he got older he got to help with the work in the woods. He tells about when he and Erik went out with an older brother to cut some wood. The snow was deep and it was difficult to walk. Their brother became angry with them for being so slow. They had their own axes, a bit smaller than their brother's. Hugo was born at Tagel in Voxtorps parish. 1909 the family moved to Tjuvhult outside of Ryssby, and 1912 they came to Sjögård in Norra Sävsås outside of Unnaryd, in Södra Unnaryds parish. In the summer of 1923 Hugo's sister Estrid came back from America to visit them. Hugo then followed her back to America. He remembers that on Ellis Island there were many who hadn't brought enough money. You were supposed to bring a certain amount of money to be allowed into the country proper, but they had probably wasted theirs on drinking. They then had to stay at Ellis Island until they could get the money they needed. Hugo lived with his sister for three years. He tells about his first job, at the toy factory Buddy L Toy Company in East Moline. He took a streetcar to work, but the first day he got a ride from his brother-in-law. When he was going home, he got lost and got on the wrong streetcar. It took a long while for him to get home, and by then they had already began looking for him. "Oh, it was terrible! I cried and everything else." Later he got a job at Axel Carlson Construction. He was an apprentice carpenter for 4 years. in 1924 he joined the union, and he paid the dues until he retired in 1976. Every month he receives $31.35 in pension from the union he joined fifty years ago. Later he became a forman at the company. Axel Carlson construction had a lot of jobs at Arsenal Island, a US. Government establishment. Mrs. Goldie Eliason tells about how she met Hugo.

2 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0163-0164: Ernest Bjorkman (f. 1906, Moheda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: När Ernest var liten så skar han sig på en bit glas när han badade. Det blev infekterat och han fick stelkramp. Han togs till doktorn i Alvesta och sedan vidare till lasarettet i Växjö. Där injicerades han med ett serum och efter att ha varit medvetslös i fem dagar repade han sig och blev frisk. Han var den blott andra personen i hela Sverige som botades från sjukdomen. Efter sjukdomen var han lite klen i hälsan och växte långsamt, ända tills 16-17års åldern då han började växa och bli starkare. Ernest ville helst bli skollärare, och gå i skola i Växjö. Brist på pengar var ett hinder, likaså att det var så hård konkurrens, det var många som ansökte. Stadsbarnen hade många fördelar. Så, istället gick han sex månader på Kronobergs Handelsinstitut för att utbilda sig för kontorsjobb. Det visade sig dock vara närmast omöjligt att få ett jobb, om så ens som biträde i en liten lantbutik. Då smög sig Amerikafebern på. Familjen brevväxlade med en morbror i Ashland, WI. Han hette Gust Nelson, och hade varit i Amerika i nästan 15 år. Han skrev ofta om hur mycket bättre det var där borta vilket fick Ernest att bli ännu mer säker. Så morbrorn skrev att Ernest kunde åka över och jobba för honom, och han skickade också med en biljett som gällde hela vägen från Göteborg till Ashland. När han kom skaffade Gust ett jobb åt honom vid järnvägen, som en slags snickare eller hjälpare. Ernest berättar mer om olika arbeten och flyttar han gjort för att kunna klara sig. Under depressionen åkte många tillbaka till Sverige. Ernest ville gärna, men hade inte råd. Till slut hamnade han i Moline och tog över ett svenskt bageri. Han hade 35 anställda. ---------- When Ernest was a boy he cut himself on a piece of glass when he was going swimming at a lake. It got infected and he got tetanus. He was taken to the doctor in Alvesta and sent to the hospital in Växjö. There he got injected with a serum, and after being unconscious for five days he finally got well. He was the second case of this kind to be cured in Sweden. The illness stunted his growth for a while until he was about 16 or 17 years old, when he started to mature and grow more. Ernest wanted to be a school teacher, and study in Växjö. There were problems though. A lack of money was one of them, the other one was the competition. Many youths were applying to the school. The ones that came from the city had many advantages. So, instead he went to Kronobergs Handelsinstitut (Kronobergs institute of Commerce) and studied for six months to be a clerk. Even though he was examinated he found it to be pretty much impossible to find a job, even as a store clerk at a country store. That made the "America fever" grab a hold of him. The family wrote and received letters from an uncle in Ashland, WI. His name was Gust Nelson, and he had lived in America for almost 15 years. He often wrote about how much better everything was there, which made Ernest even more sure that he should emigrate. So the uncle wrote and told him that Ernest should come over and Gust would fix him a job. He also sent a ticket, from Gothenburg all the way too Ashland. When Ernest got over, Gust got him a job at the railroad, as some kind of carpenter or helper/fixer. Ernest tells about various jobs and moves he had to make to stay afloat. During the depression many went back to Sweden. Ernest wanted too, but couldn't afford it. He ended up in Moline and took over a swedish bakery. He had 35 people employed. ---------- LS 0163. LS 0164.

2 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0089-91: Gustaf Anderson (f. 1908, Grästorp), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Gustaf Anderson, Jamestorn, New York. Rubriker: Anledning till emigration, arbete, fackföreningar, Främmestad herrgård, föreningsliv, föräldrar, politik, religion, språkkunskaper, svenska företag, tillbaka till Sverige, överresan, övrigt om intervjun. Anledning till emigration: Hans far uppmuntrade honom att emigrera, eftersom det var mycket ont om arbete i Sverige. Arbete: I trettonårsåldern fick han börja hjälpa sin far med arbetet på gården. Han arbetade även en tid på ett tegelbruk innan han emigrerade. När han kom till Ashtabula så arbetade han en kort tid i byggnadsindustrin. Efter ungefär ett halvår flyttade han till Jamestown, där han fick arbete i en möbelfabrik. Vid den här tiden fick arbetarna ha egna verktyg med sig till fabriken. Efter sju och ett halvt år på möbelfabriken så fick han arbete inom verkstadsindustrin. 1943 fick han sin första betalda semester. Fackföreningar: Han var inte med i någon fackförening innan han emigrerade. I slutet av 20talet hade fackföreningarna vuxit sig starka i Sverige. Var man inte med i fackföreningen så var det nästan omöjligt att få arbete. Under 30-talet kom fackföreningarna in i den amerikanska möbelindustrin. Det var besvärligt att organisera fackföreningar för tillgången på arbetskfart var god och fackföreningsledarna blev ofta svartlistade på fabrikerna. Främmestad herrgård: Han berättar en del om Främmestad herrgård. Herrgården var mycket före sin tid. Arbetarna hade det gott ställt. Redan 1912 började man använda mjölkmaskiner. Baronen på herrgården begick självmord efter första världskriget, sedan han skrivit på en mängd växlar som han inte kunde betala. Föreningsliv: När han var 15 år så gick han med i godtemplarna. Innan han emigrerade så var han med och organiserade studiecirklar. Han var också aktiv i Grästorps idrottsförening. 1931 gick han med i Vikingarna i Jamestown. Under några år i början av 40-talet så var han även med i Svenska Brödraförbundet. Föräldrar: Hans föräldrar var jordbrukare i Grästorp, Västergötland. Hans far utvandrade i slutet av 1890-talet. Han återvände till Sverige för gott 1903 eftersom hans fästmö inte ville emigrera. Politik: Han berättar om Sam Carlson. Han var borgmästare i Jamestown i 26 år. Han var republikan men ansågs ändå ha socialistiska idéer. Han försökte bland annat starta ett stadsägt jordbrukskooperativ. Gustaf har aldrig varit politiskt aktiv. Religion: Hans föräldrahem var präglat av sträng religiositet. Språkkunskaper: Han hade ingen svårighet att lära sig engelska när han kom till Amerika. Innan han reste så hade han läst några engelska böcker som hans far hade. Svenska företag: Han redogör för vilka svenska affärer och fabriker som fanns i Jamestown när han kom dit. Tillbaka till Sverige: 1936 återvände han till Sverige, men stannade bara i två månader. Överresan: 1929 reste han från Göteborg till New York med Drottningholm. Från New York reste han vidare till Ashtabula, där hans farbror mötte honom. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra. Både Lennart Setterdahl och den intervjuade växlar mellan svenska och engelska. LS 0089, LS 0090, LS 0091 ---------- Ytterligare kommentar, översatt från engelska: Var med när en friidrotts- fotbolls- och cykelförening bildades i Grästorp. Före det så hade han gått med i IOGT som bildats tidigare. Prästen var emot den sistnämnda. Far var "högerman" och hade den största respekt för baronen, prästen och militären. Baltzar visste rätt mycket om Amerika. Hans far hade varit i Ashtabula, Ohio, i åtta år. Han kom tillbaka för att hämta min mor men hon sa "nej". Istället gifte dom sig och övertog gården hon föddes på. "Far tyckte att jag skulle ge mig av i ett par år som han gjorde, och sen komma tillbaka". Han lämnade Sverige 1929 och kom till en farbror i Ashtabula. Han berättar om sina första jobb.. Detroit, Jamestown och Buffalo. På det sista stället "stal italienarna dig blind" Gick med i Vikingarna 1931 och blev ledare 1951. Samma år som "slot machines" försvann. Originalkommentar, på engelska: Present when an athletic, soccer and cycling club was organized in Grästorp. Before that he had joined the IOGT which was organized earlier. The minister was against that one. Dad was "högerman" and had the biggest respect for the baron, the minister and the military. Baltzar knew quite a bit about America. His dad had been in Ashtabula, Ohio for eight years. He came back to pick up my mother but she said "no". Instead they married and took over her birthplace. "Dad wanted me to go for a few years like he did, and then come back." He left in 1929 and came to an uncle in Ashtabula. Tells about his first jobs.. Detroit, Jamestown and Buffalo. In the latter place, "the Italians stole you blind." Joined the Vikings in 1931 and became the Chief in 1951. The same year the slotmachines went out.

3 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0161-0162: Eric Sten (f. 1904, Mörlunda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Erics far var torpare under Hattorp. Han behövde arbeta 25 dagar och betala 100 kronor kontant. "Vi barn behövde också arbeta. En äldre bror, en yngre och jag var kända som 'Stens småpojkar'. Vi högg mycket ved och timmer. Vi tjänade pengar men far tog hand om dem. Det var så det var." Eric lämnade Sverige i februari 1923. De köpte biljett i Malmö, hela vägen till Moline. Han pratar om Moline Plow Company och Minneapolis-Moline Company. "Fackföreningarna höll sig länge undan från Quad Cities men till slut kom dom hit. Två grabbar från Minneapolis com ner hit och sa åt oss att starta en fackförening. Jag tänkte "dom gamla svenskarna där inne i hyttan kommer inte vilja ha något med det att göra. Men överraskande nog så dröjde det inte länge förrän vi hade en fackförening. Det är Roosevelt man ska tacka för det." (Quad Cities är en region i den amerikanska mellanvästern bestående av numera fem städer som mer eller mindre växt ihop runt Mississippifloden: Davenport, Bettendorf, Rock Island, Moline och East Moline.) ---------- In english: Eric's dad was a so called "torpare" under Hattorp. A "torpare" leased torps, smaller homesteads, in exchange for work, cash or in natura. Eric's father had to work 25 days and pay 100 swedish crowns in cash. "We kids had to work too. One older brother, one younger and I were known as 'Sten's småpojkar (little boys)'. We cut a lot of wood and timber. We made money but dad took it. That's the way it was." Eric left Sweden in february, 1923. He bought the ticked, all the way to Moline, in Malmö. He talks about the Moline Plow Company and the Minneapolis-Moline Company. "The unions stayed away from the Quad Cities for a long time but finally they came here. Two guys from Minneapolis came down here and told us to form a union. I thought: those old Swedes in there (in the foundry) will not have anything to do with it. But lo and behold, it didn't take long before we had a union. The thanks for that goes to Roosevelt." ---------- LS 0161. LS 0162.

2 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0159-0160: Donald Gustafson (f. 1916, Cambridge, IL), svenskamerikan. Intervju.

Sammandrag: Donalds gammelmorföräldrar kom från Sverige 1849. Han farfar föddes i Chicago 1854 där de bodde tills 1857, då de flyttade till Andover, IL. Enligt källor så bodde de i Chicago där Merchandise Mart ligger idag. Han beskriver detaljerat hur man arbetade på ett lantbruk och speciellt om hur han själv började hjälpa sin far i början på 1920-talet. Donald var sju år gammal när hans morfar dog. Han minns väldigt väl hur morfar alltid tog på sig en vit skjorta när han skulle in till Andover. Även om han så skulle frakta svin genom stan så var vita skjortan på. Hans far var mer eller mindre den som började med den s.k. "small hut"-metoden där man hade suggorna och griskultingarna ute på åkern hela året. Återkommande sjukdomar när man använde sig av den mer traditionella djurhållningen där dom hölls instängda fick honom att ändra på det och släppa ut dom istället. ---------- Donald's great-grandparents came from Sweden in 1849. His grandpa was born in Chicago 1854 and lived there until 1857 when they moved to Andover, IL. According to sources, they lived in Chicago where the Merchandise Mart is located today. He goes into detail describing early farming practices and especially when he himself started to help his dad in the early 1920's. Donald was 7 years old when grandpa died. He remembers very well how grandpa always put on a white shirt when he drove into Andover. Even if he had to haul in hogs through there - the white shirt was on. His dad, more or less, introduced the small hut-method of having the sows and piglets out in the field year round. A continous sickness, in the before used confinement style raising of hogs, made him do the change to outside in the field. ---------- LS 0159. LS 0160.

2 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

3,300 results in Statens maritima och transporthistoriska museer:

1,548 results in Sveriges militärhistoriska arv:

1,328 results in Järnvägsmuseet:

Share to