Huvudliggaren:
"a-e
Stereoskopbilder, 5 st. delar av 3 serier, spegelglas i kartongmontage; färglagda kvinnobilder, naket. Gåva 1947 av herr J. Bernström."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort C:
"Daguerrotyp, handkolorerad stereoskopbild av sittande, ung lättklädd kvinna, närmast helfigursbild. Sitter i stoppad soffa med ena benet över det andra. Klädd i rutig klänning med vita underkjolar och vit mössa med rosett under hakan. Ena bröstet bart. Bilderna skiljer sig obetydligt från varandra. Den första bilden, fas, den andra fas h. Ramen helt glasad. Passepartout av förgylld papp. Dagöppning med rundade hörn. Kantlist av mönsterpressat svart papper. Bakstycke av svart, glansigt papper. Daguerrotyperna oxiderade i kanterna i svart/blått."
/A. Arfvidsson, april 1994
Katalogkort E:
"Daguerrotyp, handkolorerad stereoskopbild av stående naken kvinna, höftbild, fas. Pärlhalsband och blomsterkorg handkolorerade i starka färger. Passepartout och bakstycke av svart papper. Ramen trasig och saknar glas. Ramen i lösa delar. Plåtarna i dåligt skick; oxiderade."
/A. Arfvidsson, april 1994
Sensationen stereoskopbilder förevisades i Stockholm av flera sällskap från Paris hösten 1855. Stereoskopbilden är en tredimensionell bild som uppstår i en spegel- eller linsstereoskopapparat. Genom stereokameror med två objektiv fick man två kopplade kopior - av samma motiv men med en viss förskjutning - att även nå fram till den tredje dimensionen, rymddimensionen. Dessa kopplade foton var ibland gjorda i daguerrotypi men också i glasdiapositiv eller den nya pappersmetoden som dominerade efter 1860. Bilderna föreställde ofta motiv från den stora världen, många var nyfikna på omvärlden men få hade möjlighet att resa. Snart spreds lättportabla linsstereoskop av Brewsters konstruktion i båda elegantare och enkel, prisbillig modell. Stereotittande blev en landsomfattande fluga som kulminerade på 1860-talet och som fick ett sista uppsving i samband med 1897-års utställning på Djurgården. Det importerade godset dominerade marknaden, men de mer tekniskt försigkomna av våra inhemska fotografer startade snart en egen produktion, Pionjären var Carleman, som redan 1856 annonserar egna produkter, effektivast var Johannes Jaeger, som bland annat stereoskopfotograferat industriutställningen i Kungsträdgården 1866.
/Källa: Den svenska fotografins historia 1840-1940, se ref.
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/www.ne.se 2008-04-16