1
2
100
Grupp D II. Till museet genom byte med Töjhusmuseet, Köpenhamn.Klingans bredd upptill är 34 mm.Klingan är rak. Till större delen av sin längd är den eneggad, men 285 mm ovanför udden får den egg även på ryggsidan. Udden ligger i klingans mitt och uddpartiet är triangulärt. Längs ryggen går en blodrand, som slutar där klingan blir tveeggad. Framför blodranden är klingan upptill flack, men ungefär 175 mm nedanför fästet får klingan skålslipning, som slutar 110 mm ovanför udden. Upptill på klingans terssida finns en stämpel med bokstäverna BS.Fästets metalldelar är av mässing. Knappen har närmast formen av ett vid polerna tillplattat klot. Upptill finns en låg, fasonerad nitknapp och nedtill en likaledes fasonerad hals, bägge instrypta på mitten. Kaveln är klädd med svart skinn och är vidare nedåt. Fram och bak har den en smal, flat kant, men på ters- och på kvartsidan är den avrundad. Runt kaveln går en spiralräffla 5 varv. I denna räffla är en mässingstråd anbringad. Parerstången har blott bakre arm, vilken är nedböjd, tillplattad från sidorna, och blir bakåt mot den avrundade ändan litet bredare. Parerplåten är lite större på ters- än på kvartsidan, men annars lika på båda sidor. Den har formen av ett par horisontala, med parerplåtar utfyllda parerringar. De förhöjda kanterna är högre på den övre än på den nedre sidan. Handbygeln utgår från parerplåtens främre inbuktning, har ovalt tvärsnitt och går i båge till knappen, och dess övre ända är medelst en järnskruv fäst vid den sistnämnda. Från parerplåtens terskant nära kantens bakre krök går en flat bygel till knappen, och från samma kant vid framkantens böjning går en liknande bygel ävenledes till knappen. Mellanrummet mellan dessa byglar överbryggs av två spänger, av vilka den ena utgår från föreningspunkten mellan den bakre bygeln, som den träffar en bit nedanför dess övre ända, och den andra går på motsvarande sätt från föreningspunkten mellan den främre bygeln och parerplåtens kant till den bakre spångens övre del. Dessa spänger korsar varandra på mitten och korsningspunkten är förstärkt. Från korsningspunkten går en liten spång snett nedåt till den bakre tersbygeln och framtill går en annan spång ävenledes snett nedåt till den främre tersbygeln. Den främre tersbygeln och handbygeln förenas genom tre korta spänger, som går snett uppåt. Från parerplåtens terskant vid dess bakre krökning utgår en S-formig spång, vilken på andra sidan föreningspunkten med parerplåtskanten fortsätts av en uppåtriktad flik. Denna sistnämnda spång går till den bakre tersbygeln, som den träffar en bit nedanför mitten. På kvartsidan går en enkelt ciselerad tumbygel från parerplåtens kant till kavelns nedre del. Från parerplåtens kvartkant nära dess främre böjning går en spång snett uppåt till handbygelns översta del, och från denna spång går två andra spänger, den nedre svagt S-formig, snett uppåt till handbygeln. På parerplåtens undersida framför parerstången är en stämpel med bokstäverna BS inslagen.Olika uppgifter om modellår förekom på kat.kort, i inv.förteckning och vid inventering år 1994. Troligen är pallaschen m/1774 och baljan m/1779.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Till museet genom byte med Töjhusmuseet, Köpenhamn.Klingans bredd upptill är 34 mm.Klingan är rak. Till större delen av sin längd är den eneggad, men 285 mm ovanför udden får den egg även på ryggsidan. Udden ligger i klingans mitt och uddpartiet är triangulärt. Längs ryggen går en blodrand, som slutar där klingan blir tveeggad. Framför blodranden är klingan upptill flack, men ungefär 175 mm nedanför fästet får klingan skålslipning, som slutar 110 mm ovanför udden. Upptill på klingans terssida finns en stämpel med bokstäverna BS.Fästets metalldelar är av mässing. Knappen har närmast formen av ett vid polerna tillplattat klot. Upptill finns en låg, fasonerad nitknapp och nedtill en likaledes fasonerad hals, bägge instrypta på mitten. Kaveln är klädd med svart skinn och är vidare nedåt. Fram och bak har den en smal, flat kant, men på ters- och på kvartsidan är den avrundad. Runt kaveln går en spiralräffla 5 varv. I denna räffla är en mässingstråd anbringad. Parerstången har blott bakre arm, vilken är nedböjd, tillplattad från sidorna, och blir bakåt mot den avrundade ändan litet bredare. Parerplåten är lite större på ters- än på kvartsidan, men annars lika på båda sidor. Den har formen av ett par horisontala, med parerplåtar utfyllda parerringar. De förhöjda kanterna är högre på den övre än på den nedre sidan. Handbygeln utgår från parerplåtens främre inbuktning, har ovalt tvärsnitt och går i båge till knappen, och dess övre ända är medelst en järnskruv fäst vid den sistnämnda. Från parerplåtens terskant nära kantens bakre krök går en flat bygel till knappen, och från samma kant vid framkantens böjning går en liknande bygel ävenledes till knappen. Mellanrummet mellan dessa byglar överbryggs av två spänger, av vilka den ena utgår från föreningspunkten mellan den bakre bygeln, som den träffar en bit nedanför dess övre ända, och den andra går på motsvarande sätt från föreningspunkten mellan den främre bygeln och parerplåtens kant till den bakre spångens övre del. Dessa spänger korsar varandra på mitten och korsningspunkten är förstärkt. Från korsningspunkten går en liten spång snett nedåt till den bakre tersbygeln och framtill går en annan spång ävenledes snett nedåt till den främre tersbygeln. Den främre tersbygeln och handbygeln förenas genom tre korta spänger, som går snett uppåt. Från parerplåtens terskant vid dess bakre krökning utgår en S-formig spång, vilken på andra sidan föreningspunkten med parerplåtskanten fortsätts av en uppåtriktad flik. Denna sistnämnda spång går till den bakre tersbygeln, som den träffar en bit nedanför mitten. På kvartsidan går en enkelt ciselerad tumbygel från parerplåtens kant till kavelns nedre del. Från parerplåtens kvartkant nära dess främre böjning går en spång snett uppåt till handbygelns översta del, och från denna spång går två andra spänger, den nedre svagt S-formig, snett uppåt till handbygeln. På parerplåtens undersida framför parerstången är en stämpel med bokstäverna BS inslagen.Olika uppgifter om modellår förekom på kat.kort, i inv.förteckning och vid inventering år 1994. Troligen är pallaschen m/1774 och baljan m/1779.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo