Huvudliggaren:
"2 dagguerrotyper.
a. En medelålders herre.
b. Ett medelålders fruntimmer.
Förmodligen man och hustru. Troligen medlemmar af Hammarsköldska släkten. Fastsatta i hvar sitt fodral, utvändigt i svart prässadt skinn, invändigt i rödt prässadt silkessammet, infattningen omkring dagguerrotypplåtarna i oval form och förgylda. G af prostinnan E. Karlson, f. Forselius, Stenbro, Nyköping 13/5 1891."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort 68.766A
"Daguerrotyp i etui, porträtt av man, enl. huvudliggaren troligen någon ur Hammarsköldska släkten. Höftbild, fas, iklädd vit skjorta och svart bonjour (?). Ser ut att hålla en bok i händerna. Klockkedja och skjortknappar förgyllda. Kinderna handkolorerade.
Under passepartout i förgylld metall (?). Glasad. Oval dagöppning. I etui av trä, klätt med mörkrött läder, mönsterpressat och delvis förgyllt. På ovansidan bl.a. en ängel inom oval. Insidan klädd med röd, mönsterpressad sammet, vegetativt mönster med antikiserande urna i mitten. Hakar i mässing.
Bil.
Pendang till 68.766b.
Glaset mycket grumligt. Svårt att urskilja detaljer i bilden."
/A. Arfvidsson/Mars 1994
Katalogkort 68.766B:
"Daguerrotyp i etui, porträtt av dam, enl. huvudliggaren troligen någon ur Hammarsköldska släkten. Sittande, höftbild, fas, iklädd mörk klänning med vit krage med band sammanhållet av brosch i halsen. Bandet handkolorerat i rosa, broschen i gult.
Under passepartout i förgylld metall (?) och glas. Oval dagöppning. I etui av trä, klätt med mörkrött läder, mönsterpressat och delvis förgyllt. På ovansidan bl.a en ängel inom oval. Insidan klädd med röd, mönsterpressad sammet, vetetativt mönster med antikiserande urna i mitten. Hakar av mässing.
Bil.
Pendang till 68.766A.
Glaset mycket grumligt".
/A. Arfvidsson/Mars 1994.
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva. ¿ Se bilder Daguerre.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se