Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Porträtt
Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Foto:
Landin, Mats /
Nordiska museet
Om objektet
- Benämning:
-
Porträtt (Sakord)
-
Damporträtt (Preciserat sakord)
- Historik:
-
Produktion:
1855 (1855 EFTER)
-
Accession:
1934
Givare till museet
Helmers
Helmers, Erik
Givare, ort: Sverige (SE), Stockholm
- Motiv:
-
Damporträtt, höftbild, sittande.
- Avbildade (namn):
-
Avbildad - namn
-
Draminsky, Wilhelmina Charl
-
Grönlund, Wilhelmina Charl
- Avbildade orter:
-
Avbildad, ort: Sverige (SE), Skåne, Skåne, Malmö, Malmö
- Beskrivning:
-
Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, pressad kantlist, rekt.; fru Wilhelmina Charlotta Grönlund, f. Draminsky, f. 1834 d. 1920 i Malmö. Gåva 6/9 1934 av överjägmästar och fru Erik Helmers, Stockholm."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp, porträtt av ung kvinna, föreställer fru Wilhelmina Charlotta Grönlund. Höftbild, sittande, mörkt mittbenat uppsatt hår, mörk klänning med sluttande bara axlar, vita manschetter, halssmycke av guld samt guldring på höger lillfinger. Lutar sin högra arm mot litet bord. Ring och halskedja förgyllda. Wilhelmina Charlotta Draminsky var gift Grönlund. Hon föddes i Landskrona 7 mars 1834, dog i Malmö 28 mars 1920 (se bil.). Helt glasad. Passepartout målad i svart färg direkt på glaset. Dagöppning med rundade hörn och guldkant av papp. Framstycke med dekorativ brun mönsterpressad kantlist av papp. Bakstycke av brunt papper med påskrift 'Tant Mina'. Bakstycket har lossnat från framstycket. Färgförändringar i daguerrotypplåten".
/A. Arfvidsson, jan. 1994
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-08
- Påförd text:
-
Påskrift (på bakstycket): Tant Mina
- Identifikationsnr:
-
NM.0198611
- Ägare:
-
Nordiska museet
Om museet
- Museum:
- Nordiska museet
- Museets webbplats:
- www.nordiskamuseet.se

- Samlingarna har katalogiserats under lång tid och av många olika personer. Därför kan informationens kvalitet variera. Kontakta oss via länken nedan om du hittar felaktigheter eller vill komplettera informationen.
Relaterade artiklar
Rekommendera en artikel från Wikipedia eller en annan godkänd källa
Autogenererade artiklar från Wikipedia
Porträtt i Harry Potter
I Harry Potter-böckerna-och filmerna kan porträtten röra sig. De visar personlighet och känslor och kan tala med folk inom porträtten såväl som folk utanför. Några kan lämna porträtten och dyka upp i andra, vilket används av trollkarlar för att skicka meddelanden. Många sådana porträtt finns på trollkarlsskolan Hogwarts.
Fayyum-porträtt
Fayyum-porträtt kallas ett stort antal (omkring sjuhundra) målningar från perioden 100-300 e.Kr. som utfördes i enkaustik, dvs varmt, pigmenterat bivax, på träpannå och fästes vid den avlidnes mumie. De flesta porträtten härstammar från den egyptiska staden Fayyum, i det som då var en romersk provins, där det varma och torra klimatet har bevarat målningarna in i modern tid.
Porträtt av en stad
Porträtt av en stad är en svensk kortfilm från 1969 i regi av Jan Halldoff. I filmen guidar Per Anders Fogelström runt i Vita bergen på Södermalm i Stockholm och berättar om Anna-Charlotta vid sekelskiftet 1800-tal-1900-tal. Dessa berättelser varvas med spelade scener, mestadels utan tal.[1]
Kategori:Fotografier (personer)
Den här kategorin är för artiklar om välkända fotografier där artikeln är döpt efter personen i fotografiet. Om fotografiet har ett igenkänt namn ska den placeras i Kategori:Fotografier istället.
Porträtt av Adele Bloch-Bauer I
Porträtt av Adele Bloch-Bauer I är en målning från 1907 av Gustav Klimt. Det tog Klimt tre år att färdigställa målningen. Anledningen till att konstverket benämns Ett (I) är att Klimt senare gjorde ett andra porträtt av samma kvinna.
Allt innehåll från Wikipedia är licensierat under en Creative Commons 3.0 licens
