100
Schal för kvinna av ull, virkad i tunisisk virkning = krokning (se litteraturen). Lägges på axlarna med en trekantigt formad bit bak som täcker övre delen av ryggen och två långa snibbar fram, som lägges omlott över bröstet och dras bakåt för att knytas i midjan. Schalen är brun med en gulrosa bård längs ytterkanterna. På det bruna partiet finns spridda mönster och på bården sicksack-mönster broderade i kedjestygn med svart/vitt-melerat garn. Längs kanterna en virkad udd av samma garn. Nederst på snibbarna finns påsydda knytband av svart ylleband. Tillverkningstiden är osäker. Enligt litteraturen förekom mönster på tunisisk virkning från mitten av 1870-talet till och med 1920-talet i mönstertidningar och virkböcker. Dateringen gjord utifrån de uppgifterna. Två hål i det bruna partiet. Uddkanten bortsliten på flera ställen. Knytbandet trasigt. Smutsig. Blekt. Litt; Paludan, Lis, Haekling Historie og teknik, Gylling 1986, sid. 618 24-25, 106-115, 274-277. Widhja, Inger, Takhimlar och brudhandskar textil tradition i Västergötland, Skara 1990, sid. 109. Fanns inte vid inventering 1934 men vid inventering 1958. Ur Nationalencyklopedin: Ami kallades under 1800-talet en lång sjal, vilken lades runt kroppen på liknande sätt som det prästerliga halslinet. Amin värmde speciellt axlar, korsrygg och bål (den har ibland även kallats hjärtevärmare) och användes av kvinnor i utomhusarbete. - Ordet kommer av fr. amict, eg. 'halslin', och har senare associerats med fr. ami 'vän'. Ur handskrivna katalogen 1957-1958: Virkad schal Med nedhängande snibb och knytband. Totallängd c:a 122,5 cm. Röd med broderi i svart och vitt. Smärre hål.
Photo: Bohusläns museum
Accept license and download photo