La

Brukad i Vedby, Högsrum socken, Öland.

La, är ett pärlbesatt band, användes vid bröllop av bruden eller brudpigorna. Den gifta kvinnan bar vid festliga tillfällen eller bröllop la med nacklapp. Nacklappen var av rund eller trekantig form och fogades till sitt band, som därtill förstärktes med en sidenrosett anbringad på hjässan mellan bandet och nacklappen. Var brudens dygd befläckad, måste hon klä sig i den för den gifta kvinnan utmärkande huvudbonaden, la med nacklapp. Fabian Baehrendtz, Kalmar museum, Vägledning för besökande, 1914 sid 132. /2014-04-24 Birgit Körge.

Månadens föremål, september 2018, utställningstext.

La med nacklapp-huvudbonad från Öland

Både brudkronan och huvudbonaden la har på olika sätt kunnat användas för att symboliskt markera en bruds dygd.

Brudkronor har varit i bruk i Sverige i minst 500 år. En så lång tradition finns inte i något annat land. Kronan var den förnämsta symbolen för jungfrudom. Olaus Magnus beskriver 1555 ett bröllop där kronans symbolvärde finns med ”där bruden bär krona som ett tecken på obefläckad dygd i likhet med den Heliga Jungfrun”.

Om det visade sig att kronan använts av en icke behörig brud, fick brudparet böta, för då måste kronan ”putsas” för att återfå sin glans. Många tog medvetet denna utgift, eftersom en gravid brud annars utmärktes på olika sätt i sin brudklädsel.

La består av ett pärlbesatt band och användes av kvinnor vid festliga tillfällen, särskilt vid bröllop av brud och tärnor. På Öland kompletterade den gifta kvinnan sitt pärlband med en nacklapp, även den pärlbesatt, av rund eller trekantig form. Var brudens dygd befläckad, måste hon liksom de gifta kvinnorna använda nacklapp till sitt pärlband redan vid bröllopet.

La omtalas som en mycket ålderdomlig huvudbonad, möjligen går den tillbaka ända till förhistorisk tid. Den mer sentida formen på Öland har sannolikt använts långt fram på 1800-talet men bruket har sedan helt fallit i glömska.

Enligt beskrivning från 1900-talets början om användningen av la med nacklapp på Öland, framgår det att huvudbonaden förstärktes med en sidenrosett, placerad på hjässan mellan bandet och nacklappen. Det är inte känt i detalj hur de olika delarna fästes samman eller sattes på huvudet.

I länsmuseets samlingar ingår det fyra stycken lan från Öland, alla har ett likartat utseende. Två kommer från Vedby i Högsrums socken och två från Glömminge socken, varav ett från Glömminge by och ett från Isgärde. Insamlingen skedde i slutet på 1800-talet respektive 1913. Uppenbarligen var det redan då svårt att få fram en detaljerad beskrivning av hur den öländska varianten av la med eller utan nacklapp skulle sättas ihop och användas på huvudet.

Gemensamt för föremålen är det rika broderiet med glaspärlor i olika färger. Vitt och grönt som dominerade färger men även detaljer i blått, gult och svart. Samtliga lan har ett rött bottentyg. Mönstret består av stiliserade blommor, några kan tolkas som tulpaner och liljor, möjligen kan även några av figurerna tolkas som kyrkgavlar på ett av föremålen. Det är ingen slump att så här rikt smyckade föremål kommer från de mer välbärgade socknarna mitt på Öland. Bönder med rika jordar och skog hade möjlighet att visa sin status genom en dyrbar klädedräkt och smycken i samband med fest och naturligtvis bröllop.

Utställningstext/Birgit Körge, antikvarie.

Användning