Halvlångt kyller i vad som förefaller vara ofärgad älghud.
Plagget har troligen ändrats flera gånger under sin historia, och det är därför svårt att bedöma vad som är ursprungligt ...
Halvlångt kyller i vad som förefaller vara ofärgad älghud.
Plagget har troligen ändrats flera gånger under sin historia, och det är därför svårt att bedöma vad som är ursprungligt och vad som är sekundärt.
I dag har kyllret nedliggande krage klädd med svart sammet, lagd ovanpå en äldre krage av älghud. Det har två knapprader mitt fram som går till midjan med 22 knappar i varje. Knapparna tillhör Fortifikationen, och har dragits genom hål i skinnet och fästs ner påbaksdian med en genomgående smal läderrem. Själva knäppningen är i form av öglor av svart, numera bleknad rundsnodd. Plagget har emellertid spår av en äldre knapprad på höger framstycke, samt falska knapphål på vänster framstycke.
Framstycke och bakstycke är avskurna i midjan, och i skörtet mitt bak finns en slits med underlott. Två knappar av samma typ sitter i ryggslutet.
Fram syns vad som förefaller vara rester av en axelkarm - denna löper emellertid inte hela vägen bak, utan slutar vid den bakåtdragna axelsömmen.
Plagget har tredubbla stickningar längs med alla kanter som troligen är gjorda på maskin. Stickningarna vid ärmsluten och på framstyckets övre framkant är dock original.
Skörtet är rundat nertill fram, men på höger framstycke finns rester av en söm som visar att plagget har haft en rak nederkant som har skurits bort.
Plagget är helt ofodrat, och har inga förstärkningar längs med de öppna kanterna.
Grupp D II
Klingan är krökt samt till större delen av sin längd, eneggad och skålslipad, men ungefär 24 cm. ovanför udden blir den tveeggad och får ryggar. Upptill är den på båda s ...
Grupp D II
Klingan är krökt samt till större delen av sin längd, eneggad och skålslipad, men ungefär 24 cm. ovanför udden blir den tveeggad och får ryggar. Upptill är den på båda sidor prydd med troféer, stiliserade bladordament mm i vitetsning på matt grund. Fästet är av förgylld brons. Kavel är klädd med fiskskinn, är upptill framåtböjd samt har på mitten en framåtriktad förtjockning. Runt kaveln en spiralreffla 14 varv. I denna reffla är ett par av två parter hopsnodda fina silvertrådar anbringade. Baktill har kaveln ryggbeslag, som upptill övergår i en avrundad kappa. Från ryggbeslaget utskjuta över på kavelns mitt befintliga förtjockningen ett par rätt breda, avrundade flikar, en flik på varje sida. Genom framdelen av dessa flikar och genom kaveln går en mässingsnit. Längst ned omgives ryggbeslaget och kaveln av ett ringliknande, omkring 14 mm. brett, slätt beslag. Parerstången har fyrkantigt tvärsnitt och är på större delen av sin längd rak. Längst bak är den nedböjd och avslutats av en slät knapp. Under kaveln är parerstången bredast, men sedan smalnar den särskilt bakåt, men litet framåt. Från parerstångens undersida utgår på vardera sida en nedtill avrundad styrskena, som är något bredare än klingan som är ganska lång. Från parerstångens framände utgår handbyggeln i en rät vinkel. Föreningspunkten är på baksidan förstärkt. Handbygeln har närmast fyrsidigt tvärsnitt, dock med bak- och framsida sv svagt välvda. Upptill är handbygeln starkt utsvängd. Längst bak är den bredast och där är dess ände instucken i en urtagning i kappans framkant.Från parerstångens framände utgår handbygeln i rät vinkel. Föreningspunkten är på baksidan förstärkt. Handbygeln har närmast fyrsidigt tvärsnitt, dock med bak- och framsidan svagt välvda. Upptill är handbygeln starkt utsvängd. Längst bak är den bredast och där är dess ände instucken i en urtagning i kappans framkant.
Grupp M I.
Porträttmedaljong i gips föreställande riksdagsmannen och generalen R. A. Leihjonhufvud. Medaljongen är utförd av Sven Andersson "efter naturen" 1886.
Grupp D II
Balja av polerat järn. Två smala, ringliknande beslag förgylld brons, vilka på ryggsidan har var sin ögla för en koppelring. Koppelringarna är av förgylld brons.
