Hazelius-Berg, Gunnel (1905 - 1997)

Text på katalogkort:
"Hög sits, rygg med svarvade pinnar, armlän, hållande en smal skiva; kulram med 7 svarvade träkulor fast vid skivan. Underredet möjligt att fälla upp till bord, varvid små metallhjul fälls ned. Liten stansad mässingsetikett 'Gemla' förlorad. Anskaffad för Thorild Hazelius, f.1903"

Collapse text

Collapse text

Livstycke, "bod" som varit fastsydd på en linnekjol. Av handspunnet lingarn, blångarn, i treskaftad kypert, "treskäft". 2 raka framstycken och ett ryggstycke, skarvat på axlarna. 3 påsydda band i ryggen som sömmarkeringar, blå med plockat mönster i vitt lingarn. Öppet framtill med 3 cm breda knäppkanter på båda sidorna med 2 par hakar och hyskor av mässing. Fåll nedtill med stygnrester av lingarn där den varit fastsydd mot kjolen.
Anm. sliten med fläckar och ett hål i ryggen.
Denna typ av livkjol, kallas i Mora och på Sollerön för vitsärk och användes sommartid. De kunde vävas mer eller mindre grova, och syddes mer eller mindre fint, släta, grovrynkade eller finrynkade och med grövre eller finare liv (bod) alltefter som man avsåg dem till grövsta vardagsbruk eller till helgdagsplagg.
Till fint hade de ofta liv av blommigt tyg men även röda eller gröna vadmalsliv förekom, de enklare hade vitt linneliv med bandgarnering.
Vitsärkarna kom rätt tidigt ur bruk, sist var det de gamla gummorna, som nyttjade dem. Få är bevarade, ty det var vanligt att kvinnorna sveptes i dem.
Se Ella Odstedt: Folkdräkter i övre Dalarne sid 194-195.

Jfr. hel livkjol från Sollerön inv.nr 211804.
/Berit Eldvik 2007-09-21

Collapse text

Livstycke, "bod" som varit fastsydd på en linnekjol. Av handspunnet lingarn, blångarn, i treskaftad kypert, "treskäft". 2 raka framstycken och ett ryggstycke, skarvat på axlarna, små kilar i sidsömmarna. Öppet framtill med 3 cm breda knäppkanter på båda sidorna med 2 par hakar och hyskor av mässing. Fåll nedtill med översta delen av kjolen kvar som en ring runtom, där man kan se den täta rynkningen och att kjolen varit av ett tunnare tuskaftat linne.
Denna typ av livkjol kallas i Mora och på Sollerön för vitsärk och användes sommartid. De kunde vävas mer eller mindre grova, och syddes mer eller mindre fint, släta, grovrynkade eller finrynkade och med grövre eller finare liv (bod) alltefter som man avsåg dem till grövsta vardagsbruk eller till helgdagsplagg.
Till fint hade de ofta liv av blommigt tyg men även röda eller gröna vadmalsliv förekom, de enklare hade vitt linneliv med bandgarnering.
Vitsärkarna kom rätt tidigt ur bruk, sist var det de gamla gummorna, som nyttjade dem. Få är bevarade, ty det var vanligt att kvinnorna sveptes i dem.
Se Ella Odstedt: Folkdräkter i övre Dalarne sid 194-195.

Jfr. hel livkjol från Sollerön inv.nr 211804.
/Berit Eldvik 2007-09-21

Collapse text

Livstycke "bod" som varit fastsytt på en kjol. Av varprandig yllesatin i rött, blått, vitt och gröna nyanser med invävda vita mönsterbårder, kvaliteten kallas blommerad kalmink och vävdes av kamgarn och glättades. 2 framstycken och ett bakstycke med 3 påsydda lila band i ryggen. Livstycket består av flera hopskarvade bitar, dels av kalminktyget dels av mörkblått kläde samt blått och grönt vadmal (på axlarna och vid ena framkanten där det även finns en brun bit).I sidorna iskarvad med på ena sidan gult kläde på den andra mörkblått kläde. Kantad kring ärmhål och hals/framkant med blå vadmal och blått kläde. På insidan av framkanterna svart kläde, knäppning med 2 par hakar och hyskor av mässing. Fodrat med oblekt ojämnt vävt linnelärft
Anm. Slitet, avklippt på axlarna där livet förlängts med öglor av dubbelt lingarn.
Sådana blommerade kalminker vävdes främst i England och kom till Norden under 1700-talets andra del och blev moderna i folkligt dräktskick.
/Berit Eldvik 2007-09-20

Collapse text