Jakobsson, Gustaf Theodor (1883 - 1952)

Klingan är tveeggad med höga ryggar. Upptill är klingan prydd med etsning; på terssidan ett dubbelt G med III mellan bokstäverna, på kvartssidan blott ett krönt G.

Fästet är av drabanttyp och av förgylld mässing. Knappen har formen av ett hoptryckt klot, har på översidan en fasonerad nitknapp och nedtill en kort, insvängd hals. Från halsen och nitknappen skiljs knappen av en rand. Fram- och baktill har knappen en skarpt betonad, på mitten utvidgad rygg, vilken längs de yttre kanterna har en ingraverad rand.
Kaveln är spolformig med ovalt tvärsnitt. Upp- och nedtill omges den av ett 7 mm brett band av förgyllt mässingsbleck. Vart och ett av dessa band har längs övre och nedre kanten två insvarvade ränder. I övrigt är kaveln lindad med 4 försilvrade metalltrådar, varav två rätt fina, vardera hopsnodda av två parter av överspunnen tråd. Av dessa grövre parter är den ena höger-, den andra vänstersnodd.
Parerstången är hoptryckt från sidorna och vidgas starkt mot ändarna, vilka har svagt bågformig avslutning.
Handbygelns övre ända är med en skruv fäst vid knappen. Längs de yttre kanterna på parerplåtens förhöjda kanter samt längs kanterna på parer- stången och handbygeln går en kraftig, ingraverad rand.

Collapse text

Grupp C I.
Tygprovbok, off, armén. Danmark.
Provebok över de regiementerede Klaedesorter för officer ved den danska Armee. Med blyerts: "2 oktober 1844" och "Undertecknad av L Keyper".
Provbok med 30 bitar olika klädesorter och färger för officerare fastställda efter påskriften "Kjöbenhavn, i det Kongelige Ceneral Commisariets Collegii 3:e Section den 2 oktober 1844". Boken har fodral. På boken och fodralen finns påskriften: "Prövebog over de reglementerade klädessorter för officerare vid den Danske Armée".

Collapse text

Grupp D II.
Den tveeggade klingan är upptill rätt bred samt avsmalnar långsamt och likformigt mot udden så att den får formen av en långdragen triangel. På vardera flatsidan har klingan längsgående rygg, och upptill en cirka 65 mm lång ansats, som har plana flatsidor och svagt kullriga eggsidor. Vid klingbasen är ansatsen 28 mm men vid fästet 19 mm bred. Längs var och en av ansatsens långkanter går på flatsidorna en ingraverad rand. På var och en av ansatsens flatsidor finns en krönt stämpel med bokstaven S över bokstaven T, samt på innersidan dessutom bokstäverna H Z under en krona, vilket lär betyda Hauptzeughaus. Fästet är av svärtat järn. Knappen har närmast formen av en långdragen, stympad kon med kullrig översida och med rygg längs var eggsida, så att den får spetsovalt tvärsnitt. Nitknappen är rätt hög och avskiljes genom en horisontal fals från knappen. Knappens hals är kort och kullrig samt avskiljes även den genom en horisontal fals från knappen. På yttersidan av knapphalsens underkant finns fyra inhuggna streck.Träkaveln är närmast spolformig, men betydligt bredare vid korset än vid knappen. Flatsidorna är kullriga, men längs vardera eggsidan går en försänkt rand. Nedtill har kaveln krans av snodd järntråd, men den övre kransen är förkommen. Kavellindningen består av en rätt grov, överspunnen järntråd samt av en höger- och en vänstersnodd järntråd, vardera hoptvinnad av två parter. Parerstången har spetsovalt tvärsnitt samt vid korset på var sida en trekantig, nedåtvänd flik. Baktill är parerstången nedböjd och avslutas med en skivformig utsvällning, som är svängd litet åt yttersidan. Framtill övergår parerstången bågformigt i handbygeln, vilken upptill avslutas med en flat skiva, vars kant står några millimeter framför knappen. Från korset utgår vid var och en av ansatsens eggsidor en stor, nedåtriktad fingerhake. De båda fingerhakarnas nedre ändar förenas på yttersidan med en horisontal bygel. På samma sida utgår även en från fingerhakarnas nedre ändar en snett uppåtriktad, i ca 45 graders vinkel ställd stor parerbygel, vars övre kant står i jämnhöjd med kavelns nedre del. Från den hösta punkten på denna bygel går en spång till handbygelns mitt. På innersidan går en nedtill tregrenigt S-formig gaffelspång från handbygelns mitt till fingerhakarnas nedre ändar. Gaffelspångens olika delar har cirkelrunt tvärsnitt, men yttersidans byglar och spång har kullrig utsida och flat insida.

Collapse text

Grupp D II.
Den smala, tveeggade klingan har flata åsar. Längst upp har den en cirka 5 cm lång ansats, som har rektangulärt tvärsnitt. Ansatsen har på var sida längs långkanterna en ingraverad rand, och på var sida är en halvmåne inslagen. Stämpeln är en tysk efterbildning av Toledosmeden Juan de Lunas stämpel.

Fästet är av svärtat järn. Knappen har cirkelrunt tvärsnitt och avsmalnar något uppåt. Översidan är svagt och undersidan är starkt avrundad. Nitknappen är närmast cylindrisk och skiljs nedtill genom en instrypning från den lilla avrundade foten. Halsen är kort, har cirkelrunt tvärsnitt och skiljs genom en instrypning från knappen. Träkaveln avsmalnar något uppåt. Dess eggsidor är flata, men flatsidorna är svagt kullriga. Upp- och nedtill finns en smal krans av snodd järntråd. Kavellindningen består av en ganska smal höger- och en liknande vänstersnodd järntråd, men ursprungligen har det tydligen funnits flera trådar.
Parerstången är rak och har cirkelrunt tvärsnitt. Den vidgas rätt mycket mot de svagt avrundade ändarna. Från korsets undersida går på var flatsida en kort trekantig flik nedåt. Från korset vid var och en av klingans eggsidor går en stor fingerhake nedåt. Fingerhakarnas nedre ändar förenas på yttersidan genom en horisontal "åsnehovsbygel" och från samma ändar utgår också en stor, snedställd parerbygel, vars översida står något över parerstången. Från mitten på sistnämda bygel går en spång till handbygeln, med vilka den förenas något nedanför bygelns mitt. På innersidan går en nedtill trekluven gaffelspång från fingerhakarnas nedre ändar till handbygeln, vilken den träffar något nedanför bygelns mitt. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.

Collapse text

Grupp D II.
Upptill har den fyrkantig ansats men är i övrigt tveeggad. Längst upp har den på bägge sidor en grund skålslipning, vid vars ända JOHANNES WUNDES i Solingens stämpel, ett konungahuvud, är inslagen. Fästet är av järn. Knappen är mandelformig och har upptill liten nitknapp, nedtill mycket kort hals. Kaveln fattas. Parerstången är lång och S-formigt krökt. Ändarna är skadade. Från korset utgår nedåt ett par fingerhakar, vars ändar på terssidan är förende av en horisontal bygel. Från nedre ändan på den bakre fingerhaken går en S-formigt krökt tersspång, uppåt, utåt, framåt och så i båge inåt mot korset. På mitten är spången bredare och genombruten av två klöverbladsliknande hål. På kvartsidan finns en liknande, men enklare spång. Till denna kvartspång går från var och en av fingerhakarnas nedre ändar en S-formigt krökt spång. Spängerna träffar den förstnämnda spången ungefär 55 mm från varandra. De sistnämnda spängerna korsar varandra och förenas av ett järnbeslag vid korsningspunkten.

Collapse text

Grupp D II.
Klingan är tveeggad, har upptill på bägge sidor grund skålslipning eller bred, grund blodrand, men är i övrigt flack. Fästet är av svärtat järn och har hel gallerkorg. Knappen är låg och har upptill formen av en stympad, fyrkantig pyramid. Där- efter följer nedåt en flat 3 mm bred kant. Knappens nedre del bildar en slags kort, bred, nedåt smalare hals med ovalt tvärsnitt. Kaveln har ovalt tvärsnitt, är vidare uppåt och är lindad med snören, som bestrukits med svart fernissa. Parerstången är rak, har kvadratiskt tvärsnitt med en kant vänd uppåt. Mot ändarna vidgas den, men ändarna har pyramidformig avslutning. Handbygelns övre ända är framåtböjd och står nära och i jämnhöjd med knappen. Framtill utgår från korset en fingerhake. På terssidan finns vid korset en stor, oval parerring. Från fingerhakens nedre ända går på terssidan en spång utåt och uppåt till parerringen, vilken den träffar strax framför dess bakre krök. Från motsvarande ställe på parerringens övre sida går en spång något bakåt sedan utåt och uppåt, så inåt och litet nedåt till handbygelns övre del, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Från den horisontala parerbygelns mitt och strax bakom dess främre krök går från vardera stället en bygel i båge uppåt till den nyss omtalade tersspången, vilken dessa byglar träffar i samma punkt ett stycke bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på terssidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till tersspången, och som tillsammans har formen av ett på bredden starkt utdraget S. På kvartsidan går från fingerhakens nedre ända en spång till parerstångens bakre arm, som den träffar strax bakom korset. Från mitten av denna spång går en annan längre spång något bakåt, sedan utåt och uppåt, så framåt och slutligen nedåt till handbygeln, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Strax bakom den främre kröken på den förstnämnda kvartspången går en bygel i båge uppåt till den sistnämnda spången, som den träffar en bit bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på kvartsidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till den längre kvartspången. Dessa tre sistnämnda kvartspänger har tillsammans formen av ett på bredden starkt utdraget S. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.

Collapse text

Grupp M
Åtsidan: RUDOLF CEDERSTRÖM 1876-1936, huvud åt venster, bart, upp- och nedvikt krage med slips. Under signerat: IVAR JOHNSSON.
Frånsidan: RECTE FACIENDO NEMINEMTIMERE. Därinnanför ett upprättstående, fornnordiskt svärd med fästet nedåt; svärdet stucket genom en öppen krona, å vars översta del är placerat ett riksäpple. I randen: S. Co, silverkontroll, K8.
Beskr. Prn.

Collapse text