Huvudliggare:
" 'Åskavigge' fr. Alseda sn, Östra hd. Småland. Se ill- bil.
Från torpet Harven.
Af granit med hål, nära hjärtformig. Användes då man skulle bränna "fälle", svedjelan ...
Huvudliggare:
" 'Åskavigge' fr. Alseda sn, Östra hd. Småland. Se ill- bil.
Från torpet Harven.
Af granit med hål, nära hjärtformig. Användes då man skulle bränna "fälle", svedjeland, för att elden skulle hålla sig inom det bestämda området. Härvid till gick så, att man medelst ett snöre drog viggen motsols, "ansös", 3 gånger kring fällan, innan man antände henne. Höjd 12 cm. Ink. ss. 7,759 = 50 öre."
Bilaga:
Inget utöver huvudliggare +
"Inv. 7759 - 7793 Se: P.G. Wistrands förvärf under åren 1875-1877. Anteckningsbok i kvartformat." Innehåller tuschteckning av föremålet.
Ur "Svensk forntro och folksed i bild och ord", 1920, N.E.Hammarstedt, Stockholm. s. 14:
"ÅSK-VIGGAR
ÅSK-VIGGAR, tor-viggar eller tor-blegar kallas av allmogen i åtminstone de flesta av våra landskap i jorden funna stenåldersredskap, företrädesvis stenyxor, såväl borrade som även oborrade. men även andra om dylika mer eller mindre erinrrande naturformade stenar erhålla ofta denna benämning. Det troddes, att en sådan åskvigg nedföll vid varje åskslag, men nedträngde så djupt (sju alnar eller sju famnar) i jorden, att den först efter flera (vanligen sju) år kom i dagen. Dylika åskviggar tillskriver man ännu i åtskilliga orter stor kraft i flera hänseenden. Ofta skrapade man även pulver av dem för att använda det som läkemedel (jfr älvkvarnar och älvstenar)."
About the object
about
Huvudliggare:
" 'Åskavigge' fr. Alseda sn, Östra hd. Småland. Se ill- bil.
Från torpet Harven.
Af granit med hål, nära hjärtformig. Användes då man skulle bränna "fälle", svedjeland, för att elden skulle hålla sig inom det bestämda området. Härvid till gick så, att man medelst ett snöre drog viggen motsols, "ansös", 3 gånger kri...
Huvudliggare:
" 'Åskavigge' fr. Alseda sn, Östra hd. Småland. Se ill- bil.
Från torpet Harven.
Af granit med hål, nära hjärtformig. Användes då man skulle bränna "fälle", svedjeland, för att elden skulle hålla sig inom det bestämda området. Härvid till gick så, att man medelst ett snöre drog viggen motsols, "ansös", 3 gånger kring fällan, innan man antände henne. Höjd 12 cm. Ink. ss. 7,759 = 50 öre."
Bilaga:
Inget utöver huvudliggare +
"Inv. 7759 - 7793 Se: P.G. Wistrands förvärf under åren 1875-1877. Anteckningsbok i kvartformat." Innehåller tuschteckning av föremålet.
Ur "Svensk forntro och folksed i bild och ord", 1920, N.E.Hammarstedt, Stockholm. s. 14:
"ÅSK-VIGGAR
ÅSK-VIGGAR, tor-viggar eller tor-blegar kallas av allmogen i åtminstone de flesta av våra landskap i jorden funna stenåldersredskap, företrädesvis stenyxor, såväl borrade som även oborrade. men även andra om dylika mer eller mindre erinrrande naturformade stenar erhålla ofta denna benämning. Det troddes, att en sådan åskvigg nedföll vid varje åskslag, men nedträngde så djupt (sju alnar eller sju famnar) i jorden, att den först efter flera (vanligen sju) år kom i dagen. Dylika åskviggar tillskriver man ännu i åtskilliga orter stor kraft i flera hänseenden. Ofta skrapade man även pulver av dem för att använda det som läkemedel (jfr älvkvarnar och älvstenar)."
