Huvudliggaren:
"Folkmedicin, 'snavaband' knutet av sex olikfärgade ylletrådar i en vävskafts tråd, anv. mot skador 'mest på kor o. hästar', fr. Boteå sn, Ång. G. 11/4 1931av Fröken Ella Ohlson, Kiruna."
Bilaga:
"Då man skulle göra 'snavabanna' skulle man ha sex ylletrådar i olika färger och en tråd utav 'sätte-skafta' (satta vävskaft, ej knutna. 'Satta' skaft gå an att dra upp ögla efter ögla). Alla trådar ska vara lika långa och så ska man knyta sju knutar på dem, och så ska bandet knytas 'ansöns' ( motsols) där det är vrickat, och så får det sitta så länge man tycker. Det användes mest åt kor och hästar. Sagesman: födovårdstagerskan Anna Sjödin i Undrom, Boteå sn, Ångermanland, född i Almsjönäs i Ullångers sn, år 1854. Sagesmannen knöt ett sådant band åt mig [...] överlämnat till Nordiska museet. [...] Knytningen av knutarna tillgick så att hon av de sammanlagda trådarna lade sju öglor efter varandra över vänstra tummen, varefter den överblivna änden träddes genom dem och drogs till, då alla knutarna på en gpång voro knutna. Gumman tror, berättade hennes sonhustru, mycket på detta och har velat knyta på deras kreatur, när de någon gång skadat sig, men sonen har ej tillåtit det."
Sex olikfärgade ullgarnstrådar och en bomullstråd, sammanknutna på sju olika ställen.
Föreställningen om att sjukdom kunde botas genom så kallad magisk knytning finns det uppgifter om från olika delar av landet. Garn eller tråd knöts enligt särskild ordning kring det onda, som en symbolisk åtgärd för att hindra dess spridning. Allteftersom knutarna åter löstes skulle också sjukdomen försvinna. Behandlingen utfördes både på människor och på djur. Se vidare Tillhagen, C-H., (1962).
/Ulrika Torell 2007-12-28